Göteborgsposten – 28 mars 1867, sida 2

Geoffrey Dane smålog, Maria slog ner ögonen och lord Dane började tala till henne i en hviskande ton. Den senare reste sig plötsligt, yttrande att nu då allt var klart måste han gå. — Hvart? frågade mr Lester. — Hvart! Naturligtvis måste jag visa mig ute med HD Dd min son, göra några visiter, liksom jag gjort en här, och förbereda folk på min levee i eftermiddag, svarade lord Dane. Man skulle annars kunna tro mig vara en vålnad, liksom Herbert gjorde för några nätter sedan. Det var den enda gång jag vågat mig ut; men jag längtade efter litet frisk luft och jag aflägsnade nig så längt från värdshuset, som till ruinerna. Då jag der blickade in genom ett af fönstren, såg jag Herbert och jag vet att han tog mig för en andeuppenbarelse. Medan han gick ut, smög jag mig omkring till den närmaste dörröppningen och gick in. Hade jag ej sednare visat mig för honom i kropps lig måtto, skulle han ännu ha trott att det var en ande han såg. Är ni färdig, William? Vi gå först till Wilfrec Lester-s. — Till Wilfred Lesters! upprepade ofrivilligt denn missledde unge mans far. ö — Ja, sir till Wilfred Lesters, svarade lord Dane talande i en ton, som kanhända honom sjelf omedvetet va string. Om ock hans eget kött och blod öfvergifvit honom skola vi ej göra det. Jag har för afsigt att föra honon och hans hustru till slottet idag och jag tänker behåll: dem der tillsvidare som mina och Williams gäster. Da nesheld skall se att Wilfred har åtminstone en verksam