lvarjehanda. Teater-anekdoter från Paris. Den täcka ekädespelerskan Celine Chamont uppträdde häromdagen på VariCies-teatern och spelade en subicttrol i nos sens. I en scen blir hon ond och kastar dn otrogne ästmans gåfvor på elden. Men bäst Celine boppade ef förargelse, lossnade ett band eller en knapp, och hon var nära att fulla på något som släpad namfor nennes fötter. Det var en underkjortel. som borjade ta vägen nedåt. HVv. d var att göra? At äter lästa supp den var omöjligt, hvarför Celine lät eken ha sin gång. Med några djerfvu hopp betriude hun sig ur sitt fängsel, hvarpå hon med vredgad min rullade bop kjortlen och kastade den efter fästmansgålvorna på elden. En stormande applåd belönade denna pråsence desprit, och sedan aktrisen en stund skrattat i kapp med ynbliken, fortsatte hon sin roll. På samma teater gafs nyligen ett lustspel för sista gången. I en scen uppträdde ett dussin små hvita pudlar på scenen, och då ridån föll började ett starkt svöfall i salongen. Men det var icke t1.0, utan små papperslaj par, som i tusentals släpptes n d från taket. Man skratiode, och hvar och en tog fast i en bapperslapp. På alla stod med stora bokstäfver att läsa: De spanska hundar, som debuterat på Vurictes, finnas till salu vid ru: Aboakir 71. — Eu origmelt sätt att annonsera!