att i förening med England bälla ohejdade lidelser tygeln, och att, om Ryssland åter vill börja gå ti väga så som det gjorde 1852, skall det stöta mc samma hinder som da. Franska regeringen skall hå danester såsom förut taga Turkiet i sitt skydd oc finna en lösning, hvilken motsvarar rättvisan oc menskligheten. Fal. förstvt icke, bu.u man kan säga att Preussen är genom ett hemligt fördrag bundet vi Ryssland och att dessa skulle gemensamt arbeta Pp sin förstoring. Han medgaf, att Frankrike ej ha några allierade, men också inga fiender, och om mar betraktar de olika makternas ställning, skall man e finna någon enda, som icke hyser sympati, aktning och vänskap för Frankrike (7). I hänsyn till det läge, hvari Europa befinner sig kan man säga, att makterna äro fulla af den bäst: öfverensståmmelse (!) och icke hysa någon fiendskaj emot hvarandra (2). Hvad franska nationen angår sysselsätter hon sig med utvecklingen af sinsrikedon och behöfver ej bysa någon oro, alldenstund hon befioner sig under en Napoleons spira. Jules Favre bestred ett Rouhers yttrande, att den politiska horisouten är lugn och klar, sagande TOm så är, tillspörjer jag ministern, hvarför bau stör landets lugn, i det han förelägger desamma den nyu militärlagen. Hvarföre denua tvångsutskrifning, sombland befolkningen vållat en så stor och berättigad skräck? Denna sida af saken bar ej tagits i betraktande af ministern. Om han det gjort, skulle hans båstaenden söndertallit af sig sjelfva... Det blodiga slaget vid Sadowa har skakat hela Europa; man har hsett, att en sior krig är i annalkande, och att ej blott en kejserlig krona, utan äfven verldslreden svälvar i fara. Han erinrade om det aktstycke, hvuri Erankrike sagt, att det skulle skrida in, om kriget i Tyskland gäfve anledning till en enda makts förstoring; man har sedan dess uppgifvit denna tanke, och detta bevisar, art filosofien ej allenast banar sig väg in i den vises vindskammare, utan älven stundom besöker euveränernas palats. Han Jann det älven sällsamt, att kejsaren sagt i sitt tal, atv Frankrike inzenting mer har att frukta, fastän man efter den 4 Juli i slla officiela aktstycken talat om sakernas allvarsammastallning. Han citerade härpå flera punkter i kejsarens tal, bl. a. den der han sagt, att Frankrike såsom opartisk åskådare asett kampen på andra sidan Rhen. Walewski (president) afbröt härvid Favre och uppmanade honom att hålla sig till ämnet. Jules Favre: Tror hr presidenten, att det af mig cuerade aktstycket ej hör till saken? Walewski fasthöll vid au Jules Favre skulle hålla sig till sak. Jules Favre: Min aktning visar sig genom diskussionen; andra gilva den tillkänna genom tystund. Chacun a son gout. Walewski: Jag uppmanar tal. att ej yttra sig om kejsarens tal. Jules Favre: Jag skulle då uppoffra en af våra rättigheter, och vi ha af desamma ej så mycket, att vi kanna uppgifva något. Jag begagnar mig af min rätt. Om kammaren ej vill höra på mig, afbryter jag mitt tal. Walewski: Genom att yttra er om kejsarens tal, utträder ni ur frågan. Jules Favro: Alldenstund presidenten och jag ej äro af samma åsigt, må kammaren afgöra, huruvida jag skall fortfara att tala. Presidenten: Det är en konvenansfråga. Picard: Tänk på Mexico och låt honom talal Jules Favre förklarade, att han skulle fortfara med citater ur kejsarens tal. Presidenten Walewski uppmanade honom ännu en gång att iakttaga konvenansen. Jules Favre: Författningen förklarar kejsaren ansvarig. Författningen skulle blott vara ett tomt ord, om vi icke hade rättighet att underkasta kejsarens äsigter en diskussion. — Tal. citerade återigen punkter ur kejsarens tal. Korresp. från Paris omtala, att allmänheten ifrigt sysselsätter sig med de utländska angelägenheterna och öppnare än någonsin under kejsardömet diskuterar desamma. Det berättas, att den från Mexico anlän de general Castelnau vid sin audiens hos kejsaren, i strid mot Bazaines åsigt, sagt sig tro på möjligheten att upprätthålla kejsardömet i Mexico om det skulle nu lyckas Maximilian att slå Escobedo. Le Journal de Paris skall börja utkomma d. 2 April och vara särskilt beräknad för utlandet samt de fransmin, som intressera sig för de utrikes angelägenheterna. Grundläggare af tidningen äro: J. J. Weiss, f. d. medarbetare i ÅJournal des Dåbats, och Ed. Herve, f. d. medarbetare i Courrier du Dimanche. Den forne redacteur en chef Ganesco är förf. till det författningsförslag sör Turkiet, hvilket af turkiske gesandten i Paris, Mustapha Pascha, föramlagts för franske utrikesministern. Idan erhöll derför och för annan lemnad hjetp en årlig lön af 60,000 fres. Från Preussen erfar man, att å nordtyska förbundets riksdag endast; de danska och polska deputerade samt katoliken Malinckrodt röstat för danskarnes amendement till örfattningen med protest mot Nordslesvigs ntörlifning i nordtyska törbundet, — Det förjenar ihägkommas. I England har nu ministören framlagt r parlamentet sin reformplan. Man känner .