Göteborgsposten – 21 mars 1867, sida 2

vill ej medla i något slags giftermälsförslag för Herbert Dane. Maria hyser ej någon böjelse för honom; hon vanslägtas liksom sin bror och har råkat i bekantskap med dender Lydney, som måste ha varit er reskamrat från Amerika. Men ni måste vara törsigtig, Harry: jag såg honom i ert rum uär jag kom in. Han har befunnits vara en dålig menniska: en äfventyrare, en tjufskytt, en inbrottstjuf, och han eftertraktar Maria för hennes penningars skull. Han gjorde inbrott i vårt hus förliden natt. — Verkligen, svarade lord Dane lugnt. Allvarsamma beskyllningar mot en Dane. — Mot en Dane! Ja, naturligtvis skulle de det vara; men jag talar ej om en Dane. — Jag gör det. William Lydney är en Dane at födseln. : Lady Adelaide satt med öppen mun oah orörlig af förvåning. Lord Dane gick fram och vidrörde hennes arm. — Ni torde minnas att jag underrättade er om mitt tidiga giftermål. Jag sade er ej att jag hade en son i detta giftermål, men det var min afsigt att underrätta er derom, Adelaide, innan jag gjorde er till min hustru. Det är han som ni och andra i Danesheld tagit för en ätventyrare. Han är min egen son — Geoffrey William Lydney Dane. — Men då — då — skall han säkert — bli lord Dane! yttrade hon när hon samlat sina tankar. — I samma ögonblick denna svaga kropp upphör att andas, skall han vara Daneshelds lord. — Min Gud! utropade lady Adelaide. Och jag som