Göteborgsposten – 20 mars 1867, sida 1

Hon lyfte på hufvudet. — Hvem säger att ni är döende? — Jag säger det, läkarne såga det, mitt värkande bröst säger det. Ingenting är mera bedrägligt än min skenbara styrka: den är bedräglig som ni var, Adelaide. Hon gjorde en bedjande rörelse med handen, det var alltsammans. — Hvarföre bedrog ni mig? återtog lord Dane. Hvarje tanke af ert lif, såsom jag sedermera erfor, var full af bedrägeri mot mig. Det kom sig af er uteslutande kärlek för Herbert. Ni vägrade sedan att gista er med honom, och jag undrar ej derpå då ni ansåg honom som en mördare. Upphörde er kärlek till honom med den der qvällens händelse? — Kan kärlek upphöra lika hastigt som den kommer? frågade hon. Jag är ej säker på att den fullkomligt lemnat mig då han kom tillbaka efter tio års trånvaro. Om jag varit falsk i andra saker, så har jag åtminstone ej varit det i denna enda: jag kunde ej hjelpa det. — Men midt under denna kärlek gifte ni er med George Lester! : — Hvad annat återstod mig att göra? Det tycktes mig mera drägligt än att bli landsförvisad till Skotland. Han har varit en öfverseende man. — ÖOfantligt öfverseende, har jag hört, svarade lord Dane. Mer öfverseende än han varit mot den stackars Katherine Bordillions barn. Det redliga, stränga ansigtet var vändt mot henne.