Göteborgsposten – 19 mars 1867, sida 2

vill förlora sin samhällsställnin g, som , hennes bror gjort, så hvarför icke. Huru ni lagkarlar och polismän kunnat tillåta karlon att komma ut mot borgen kan jag ej förstå. — Det förefunnos allvarsamma tvitvelsmål rörande hans brottslighet, har jag hört, lady Adelaide. Men hvad det der ryktet angår — att han söker vinna miss Lester till hustru — — Jag tror alt ju mindre ni syftar härpå i min närvaro, sir, dess bättre är det, afbröt hon högdraget. — Jag ber er om förlåtelse, lady Adelaide; jag ville blott säga att miss Lester skulle kunna göra ett vida sämre parti. — Hon skulle kunna — hvad för slag? utbrast lady Adelaide utom sig af förvåning. — Göra ett vida sämre parti, upprepade mr Apperly lugnt. Lady Adelaide drog schalen omkring sig med en rörelse af otålighet, föraktande att sv.ra. — Jag misstänker att det är min bror, lord Irkdale, som spelar mig detta spratt att kalla ut mig på en så oläglig tid! yttrade hon häftigt. Det skulle just vara likt honom. Denna gång var det lagkarlens tur att ej svara. Den ende person lady Adelaido såg då hon inträdde i sjuklingens rum på Sailors Rest var William Lydney. Han närmade sig liksom för att mottaga henne. Harmen glödde på hennes kinder och i hennes ögon. — Är det at, sir, som vågat kalla mig från mitt hem? — Det var jag som skickade efter er, Adelaide.