Göteborgsposten – 19 mars 1867, sida 1

da sitt frieri, måste jag göra detsamma och be att ni måtte få tillåtelse välja mellan oss båda. Han tog hennes hand i sin. I trots af hennes tvifvelsmål erfor hon en känsla af outsäglig sällhet; kanhända det var detta som gjorde att hon ej hörde fotsteg bakom sig. Det var lord Danes fotsteg. Mylord hade obemärkt aflägsnats sig från dineren då bordet afdukades. IIan var vid dåligt lynne och valde den ensligaste vägen till sitt hem. Stället der dinern hölls låg nära jernvägsstationen. Att beskrifva hans förvåning och förtrytelse då han fann att den man som vände sig om för att se på honom var den som så nyss varit fångon, och den unga damen vid hans sida miss Lester, är knappast möjligt. Maria uttalade i känslan af det brydsamma i sin belägenhet någon förvirrad förklaring om att hon nyss lemnat Wilfred. Lord Dane uttryckte högdraget sin afsigt att ledsaga henne hem och gjorde en rörelse för att taga hennes arm, hvilket mr Lydney förekom genom att utan ceremonier taga den under sin egen. — Ursäkta, lord Dane, men jag är fullkomligt i stånd att taga vård om miss Lester. — Släpp miss Lester, sir, skrek lord Dane passionoradt. Maria, inser ni ej huru ni förnedrar er? Mellan dem båda var hennes belägenhet allt annat än angenäm och hon blef ytterst förvirrad. Hon försökte att draga sin arm undan, men mr Lydney höll den fast. Det nästan plågade henne att se ett bekymmerslöst smålcende på hans ansigte. Lord Dane vände sin vrede mot Maria.