Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 2

nom detta arrangement blir Danesheld qvitt oss båda två. i — Oh, Wilfred! inföll hon med djupt rodnande kinder. ö — Jag ämnade mig till er. Lester. yttrale mr Lydney, i hopp att kunna taga dem ur sitt bryderi. Jag har I något att tala med er om. i — Godt, ni kan gå tillbaka I mitt sällskap, svarade I Wilfred hastigt, glad öfver utsigten att bli qvitt Maria och hennes misstankar. Skulle ni vilja följa min syster, Lydney; sjelf vill jag ej gå längre. Jag skall vänta på er här. På detta sätt utan alla ceremonier bortvisad, kunde Maria ej göra annat in aflägsna sig. Mr Lydney följde I henne. Låt mig dela e sorg, började han i låg, förtrolig ton. Kanhända torde j:z vara i stånd att mildra den. Dessa ord framkal ade åter alla hennes farhågor och starka sinnesrörelse. — Ni är sjuk — eller upprörd, återtog han, då han märkte att hon i sjel va verket var urståndsatt att tala. ilvPilketacra är det? — Båda delarne, svarade hon, idet hon vände sig mot honom. Ack! skal ej heller ni säga mig sanningen om sista nattens tilldr gelser? Detta tvifvel dödar mig. — Menar ni sunni gen i fråga om mitt cget upyträdande förliden natt? — Nej, nej! jag bar aldrig tviflat på er. Jag vet att ni är en ar do påli ligste vånne nur kan esi; jag vet alt ni idag offentligt lidit för en annans fel och att