Göteborgsposten – 18 mars 1867, sida 1

polisen. IIvad allt kunde han ej ha sagt i sin oförsigtighet? Och hvad skrinet beträflade, så kunde han både na och då nåstan ha varit färdig att svära på, att det ej fanns 1 slottet. De började lemna honom några upplysningar, hufyndsakligen mr Apperly. Denne omnämnde de hemliga gömställen, som funros i slottet och som kunde öppnas i väggfördjupningen i dödsrummet. Bruff stirrade förvånad under det han lyssnade. Ingen tid var att förlora. Bruff och mr Apperly begåfco sig till slottet, Ravensbird, följde dem på afstånd med en bandkärra. Det var bättre att ej uppdraga åt någon främmande att utföra denna tjenst. Bruff skaffade sig nyckeln och förde mr Apperly igenom den obegagnade korridoren på baksidan af huset till dödsrummet. Ingen såg dem inträda eller misstänkte det; och Ravensbird, som satt på sin handkärra väntade lugnt på en undangömd plats utanför. Fjedern i väggfördjupningen, som den aflidne lord Dane en gång visat mr Apperly, fann man utan svårighet och då man tryckte på densamma, gled ena sidan i väggfördjupningen sakta tillbaka. Ett litet rum, sju fot i fyrkant, låg derinnansör. Det var tomt utom på ett enda föremål, som stod i midten — det förlorade skrinet. — Åh, utropade mr Apperly. När Bruff betraktat skrinet tillräckligt länge — ty han hade fortfarande hyst starka tvifvelsmål rörande möjligheter af att det kunde finnas der — gjorde han inom