Göteborgsposten – 16 mars 1867, sida 2

trivilliga. Det skall vara tillräckligt att erinra om den grekiske ångaren ÅPanhellenion-. Och då upp: roret var nåra att dö bort, ett uppror som undertryckts med minare gymbet och större humanitet, äv -om sker i de aldra flesta fall, hfvades modet hos insurgenterna senom nya sändningar af frivilliga. AM detta skedde med de grekiska ministrarnes stillatigando samtycke (jag vill ej säga med konungens samtycke, emedan det skulle vara orättvist), och några at de mest framstående medlemmarne af regeringen i Athen stodo tillika i spetsen för den komitt, som sände de upproriska understöd. IIari bör man söka orsaken till att fredliga Jörbållanden ej återupprättats på ön, och att Porten ännu icke varit i stand att utföra de planer, till hvilka Englana ständigt rådt densamma. Porten försäkrar oss i hvarje depesch, att hon vill följa våra råd, så fort de upproriska nellägga sina vapen. Server Etfendi har redan sändts tli Kreta i en särskild mission, för att afgisva en noggrann berättelse om tillståndet på ön, göra innevänarne sorsonliga förslag och uppmana dem att skicka representanter till Konstantinopel, Porten gör sig enl min ölvertygelse allvarligt besvär för att visa sig opartisk och iättvis både mot den mohamedanska och den kristna besolkoingen; men på båda sidor råda så stor fanatism och lörbittring, att tillochmed den populäraste och mest välmenande guvernör har den största svårighet att lösa sin dubbla uppgift, i det han neml. skall på samma gång undertrycka de kristnas uppror och hålla muhåmedanernas fanatism i tygeln. Ilvar och en, som i detta ögonblick uppträder eller talar för Kretas åtskiljande fran Turkiet. bidrager endast till att framkalla en kamp, så blodig att den krisina verlden knappast nabonsen varit vittne dertill. Öfver hela ön bor en kristen befolkning, hvilken är tre gånger så talrik som den muhamedanska, under det turkarne, som äro stolta öfver sin högre ställning och i besittning af de vigtigaste embeten, äro eniga sinsemellan, väl beväpnode och krigslystna. Kan då någon tro, att turkarne på Kreta, om också hela Europa uppreste sig mot hallmåven, skulle låta sig lugnt drifvas bort från ön eller underkasta sig konungens af Greklard herradome? Ea sådan tanke ar orimlig ... Vi äro kanske berättigade att erbjuda vårt råd med hänsyn till behandlingen af en del af Portens kristna undersåter; men att ofvertala Porien till att offra en stor och vigtig koloni, att amputera den från sitt rike, skulle vara att patvinga den något, som den aldrig går in på, så länge den ännu har en man qvar. Engelska regeringen har varit i den sorgliga nodvändigheten att nodgas törbjuda, att dess krigsskepp bistå flyktingarne från Kreta. Jag vill ej rikta någon förebräelse mot vår gesandt i Athen, derför att han af naturlig menniskokärlek afsände ångaren Assurance, på eget ansvar, till ön; men utrikesministern måste taga bånsyn till annat och framför allt tillse, det neutralitetslagarne icke kränkas. Gesandten har derför erhållit tillsägelse att ej göra detta steg omigen. — — Det är vår pligt att bistå Turkiet med vänskapliga råd och stärka det i en försonlig politik; men det är icke vår pligt och skall aldrig bli det, så länge jag har en röst med i landets råd, att väcka olverdrisna förhoppningar genom upphetsande tal, starka uttryck af sympati och ensidiga framställningar af de förorätter, som den kristna befolkningen skall i alla Turkiets provinser vara underkastad. Derigenom skulle vi endast påskynda, hvad som måhända är oundvikligt, neml. det turkiska rikets fall, medan det tvärtom just är vår uppgift att tillse, det denna händelse, om den verkligen skall inträda, försiggår så successivt och hofsamt som möjligt. Då man jemför den engelske premieministerns tal med de offiiciösa ryska berättelser, som i dessa dagar framkommit, visar det sig på ett mycket slående sätt, att Ryssland och England gå alldeles motsatta vägar i Orienten. Den ryske utrikesministern angriper den turkiska regeringen lika starkt som lord Derby tager henne i försvar, och fastän furst Gortschakoff ständigt försäkrar, att han önskar Turkiets bestånd och att Ryssland ej i den aflägsnaste mån tänker utvidga sig på dess bekostnad, framhåller han dock ständigt, . att det turkiska riket, som England vill skaffa en långsam och lugn död, hotas af en snar undergång. Vi hysa inga planer mot Turkiets integritet, om den kan bevaras, heter det t. ex. i en depesch af d. 12 Nov. f. å.; rfrån vår sida hotas Turkiet ej af någon fara. Men fastän vi ej vilja ullmäta oss att föregripa Försynens beslut, äro vi likväl icke blinda för de faror, som hota den ottomanska regeringens bestånd på grund af rikets inre — 3 upplosningstillständ att de väldsamma lidelserna, såväl som kanske äfven på grund af . ar 3 hemliga planer, i hvilken vi ej ha någon del. Förutom den skål för Grekland, som storfurst Michael vid Sebastopolsfesten i Petersburg föreslog, yttrade vid tillfallet general Menkoff, som höll sesttalet, bland annat, all de händelser, som nu förbereddes i Orienten, bådade en lycklig sramtid för Ryssland, fi i hvilken både Sebastopol och ryska flottan i Svarta IlIafvet skulle bli återupprättade. ; Från Rysslands sida ger man således, Portens upproriska undersåter just den uppmuntran, som lord Derby anser vara så utom-. ordentligt farlig för treden. I strid mot Engj ands pasgivitet yttrar turst Gortschakoff: Vi ro ej, att endast önskan om att uppskjutaf och lugna är tillräckligt att undanrödja dej. anvarande förvecklingarne. Genom att inskränka sig till platoniska och onyttiga onskningar skola kabinetterna oj förebygga corna. Vi tro, att en obetingad passivitet, en filosofisk indifferentism långt itrån motsvara ögonblickets krafo. s. v. På grund et denna hållning är det ej un lerligt, att Ryssland och Turkiet stå till hvarindra i det mest spända förhållande, hvilket nelt säkert ej skall mildras deraf, att under Rysslands ausp cier en offoch defensiv alliins ingåtts mellan Serbien och Montenegro kör voberoende Den serbiska regeringen har itven inledt underhandlingar med Donaufurstendömena om fullständig enhet i de militära!