Göteborgsposten – 16 mars 1867, sida 2

lösegendom, som kunnat uppskattas ens till 200 rdr så tycktes O. ha gjort sig förfallen till ansvar, enlig stralflagen. Aklagaren yrkade derföre att målet mått remitteras till vederbörlig domstol samt hemställd till poliskammaren, om icke O. borde i häkte qvar hållas. O. begärde deremot att bli försatt på fri fot, då intet bevis mot bonom förekommit. Polismästaren emnrade honom om de högst be svårande omständigheter, som mot honom sorekommit, samt yttrade att det måbända kundo lända ho nom till gagn, att ytterligare få begrunda sitt för hallande. Likaledes erinrades han derom, att då de förut brann för honom på IIIsingen, hade sorhällan. dena äfven varit mycket misstänkta. Målet remitterades till rådhusrätten och O. ble åter sor-änd till cellfängelset. D. 4 d:s ntslåpptes från cellfängelset efter undergången bestraffning för första resans stöld en yngre mansperson vid namn Frans Leornard Carlsson Redan följande dag var han åter häktad, ehuruväi han rätteligen bot vara det tillochmed samma dag. enär han redan då begick stöld. Förhällandet var följande. På förmiddagen d. 5 d:s märkte en piga C. Eliasson, tjenande i tredje våningen af målaremästaren J. W. Bruns hus vid Spanmålsgatan, att en mansperson kom gaende ned från hr Biuns vind bärande ett knyte i handen. Ian frågade henne efter Åkatolske presten, Ilon misstänkte genast att någon stöld blifvit begängen och sprang derslore upp på vinden att se efter. Ganska riktigt — der saknades åtskilligt, och nu begaf hon sig ned samt underiättade br B un vw förhållandet. Ir Brun jemte en gesäll C. J. Olsson begålvo sig ut på gatun elter mannen. Ea arbetskarl, som observerat tveane misstänkta personer, visade hr Brun på sätta vägen och hr B. begaf sig soljakthgen nedat Stadstjenareholmen, hvarest ban på -Leran anträffade Carlsson, som då hade ett knyte i handen. IIr B. tillfrågade honom, hvad ban hade att bära. Han släppte då kyytet, men som donuna manöver såg alltför misstänkt ut, blef han nu aohaällen af hr Brun och några ulletadeskomna karlar. Det befanns att i knytet voro tvenne metvurstar, hvilka hr B. så mycket lättare igenkande, som de voro försedda med hr B:s vget sigill. Carlsson, ty det var ban, sorues nu till poliskamma en, der han befanns ha iklädt sig 4 st hr B. tillhöriga skjortor, hvilka liksom de bada metvurstarne (och tvenne andra som icke sedermera tillrättakomnut) blilvit tagna på hr Bruns vind. Medan C. ännu fanns qvar i polisvakten, infann sig tobaksspinnaren C. A. Andersson, hvilken anmälde att dagen förut fran en vind i det hus i Haga, hvarest A. bor, bufvit bortstulen en honom tillhörig tjock virkad ylletröja, och att tjusven pa beskrifning hknade Carlson. Tjusfven hade neml. blilvit sedd medan han var uppe på vioden dels al en fru Wall, dels af en piga E. Andersson. IIan hade då gjort sig ärende att fråga etter en cigarrarbetare vid unmn Forssberg. Vid polisförböret nekade Carlsson till båda tillgreppen. Han hade stt en karl komma ut tran eu hus vid Spanmålsgatan, och straxt derefter utanför porten till detta hus sett ett knyte, innehållande de båda medvurstarno samt de fyra skjortorna. lan beslöt sig för att anmäla sitt fynd i poliseo, men gick först, tilifölje af sin dumher-, upp åt jernvägsomtadet och iklåddo sig de fyra skjortorna, hvilka jemte tvenno som han förut hade på sig utgjorde ett balft dussin. Hvad heträffade den stulna ylletröjan hade han dermed alldeles icke tagit nagon befattmng. Visserligen hade en karl bedt honom utbjuda till salu en dålig ylletröja, men denna bade han aterlemuat till den okände, då försäljningen icke lyckades. Äsokiliga vittnen hördes. AI dessa iniygade pigan Carolina Elasson, att hon var samma person, som hon sett nedkomma från hr Biuns vind; fru Wall och pigan E. Andersson, att han var samma person, som varit uppe på vinden i Iaga, hvarest älven en fru W. tillhörig säck bliivit tillaripen, och atskilliga andra personer, dels att ban d. 4, efter at: på förmiddagen ha påhaft en blårandig ylletröja, på eftermiddagen var iklädd en hvit sådan, hvilken han en gång utbjöd för I rdr 50 öre, en annan gång för endast 50 öre. Båda prisen voro alldeles för laga i förhållande till tröjans godhet. Aven hade han för 8 skilling utbjudit en säck, som på beskrifning fullkomligt liknade deu, som blifvit fru Wall srarstulen. Målet oppsköts på åtta dagar och Car sson, som fortfarande sornekade all brottslighot, återfördes i cellsängelset.