Göteborgsposten – 15 mars 1867, sida 3

Råttegangsoch Folissaker. Från Stockholm. En bedragerska. Under den senare tiden har en qvinsperson på falska reqvisitioner, skrifna i ansedda personers namn, gått i en mängd bodar i synnerhet på Norr och lyckats tillnarra sig större och mindre partier varor, till det mesta viktualler. För föröfvandet af dessa bedrägerier misstänktes en f. d. piga vid namn Christina Charlotta Hansson, hvilken etter en tids fruktlösa efterspaningar af pollisen nu anträffats i huset n:r 24 Norra Tullportsgatan. Vid med henne anstäldt förhör har hon vid icke mindre än tjugufem särskilda tillfällen i olika bodar gjor: sig skyldig till bedrägerier af ofvannämnda slag och uppgaf tillika, att hvad hon sålunda tillnarrat sig had. hon delat med sitt dåvarande värdfolk, arbetskarlen Jansson med hustru, boende i n:r 23 Norra Tullportsgatan. Sina förut gjorda erkännanden vidhöll hon vid förhöret i Måndags i poliskammaren, hvarefter Hansson, som är född 1841 i Upsala, blef i häkte isatt och målet remitterades till radhusrätt. Kärlek förbytt i hat. En bagaregesäll vid namn Malcoim Pettersson, som någon tid varit i arbete hos bagaren Cederberg i Kungsbacken, hade derunder råka: förse sig på en af nämnda bagares qvinliga bit äden, Anna Nordström, som emeliertid icke fann sig manad att besvara hans böjelse. Då Pettersson slutligen såg allt hopp vara ute och icke kunde beveka Nordström att lyssna till hans upprepade försäkringar om tillgifvenhet, vaknade hos honom en alldeles motsatt känsla, och han föll till sist på deu iden, att hämnas på henne för hennes obeveklighet. För det andamalet köpte han sig en pistol, den han laddade och försåg med dubbel förladdning, hvarefter han i Måndags middag insann sig i Cederbergs försäljningsbod, der han gick Nordström alldeles in på lifvet och riktade pistolen rakt emot ansigtet på henne. Till lycka lör be ge parterna klickade pistolen och Pettersson blef straxt derefter afväpnad. P. blef härefter genom polisens försorg tagen i förvar och har undergatt förhör i poliskammaren, dervid han fullständigt redogjorde jor sina känslor och anledningen till sitt öfverdådiga beteende emot det forna föremålet sör sin Ömma låga. Hans mening var, att sålunda gifva henne ett minne af sig, hvilket hon aldrig skulle glömma, men han hade ingen afsigt att beröfva henne lifvet. Han kommer nu att inför vederbörlig domstol ställas vill ansvar för hvad han gjort.