Göteborgsposten – 15 mars 1867, sida 1

Ekr pligt är att lyda mina ordres, var det afgörande svaret. — Men huru skall jag kunna försvara det för lord Dane och squire Lester? utropade den olycklige polisinspektorn. — Hänvisa dem till mig, sade mr Blair. Passera sir. Han höll dörren öppen under det han talade och bugade sig för ox-fången då han passerade. I denna bugning uttrycktes en sådan vördnad att det ådrog sig polisinspektorns uppmärksamhet. Mr Lydney såg sig tillbaka skrattande. — Allt rätt Bent. Den tid torde komma då ni skall inse detta. XXXII. Gömställena i slottet. Naturligtvis hade nyheten om mr Lydneys häktande spridt sig öfver hela Danesheld. Det uppväckte derföre ej ringa bestörtning att se honom gå vid lord Danes bankirs sida; allmänna tron var att bankiren måste ha gått i borgen för honom. En hel folkhop följde dem längs gatan, och en mycket tjenstvillig person skyndade att framföra nyheterna till squire Lester. Just som mr Blair och hans följeslagare skulle taga af inåt Sailors Rest, hvem skulle komma om ej lord Dane. Att beskrifva hans förvåning då han såg Lydney står ej