Göteborgsposten – 14 mars 1867, sida 2

hand vara försäkrad om ett gynnsamt resultat; men månne det ej snarare är energi och företagsamhet som brister? Det är ju blott i ytterst få fall som man på förhand kan törsäkra sig om betydliga beställningar på längre id och till vissa priser, för att sedan på zrund af denna visshet anlägga verkstäder. Huru länge har ej en dylik anläggning i stor skala vid Sveriges vestra kust varit projekrerad, och ändock lärer man, efter flera års safbrutna, med lokalintressen förknippade strider, så vidt kändt är, ej hunnit längre än att omsider besluta om läget, men dervid har det tillsvidare stannat. De enskilda bruksegarne i Sverige inse sedan länge att de med limiterade tillgångar och tillverkningsområde fåfängt söka utbilda och höja en industri, som fordrar förenade krafter för att kunna utföras i stor skala; men det fattas dem just denna energi och söretagsamhet, utan hvilka intet stort uträttas. Såsom ett bevis på våra landsmäns tröghet i dylika fall kan jag anföra, att ett stort hus här på platsen, som för någon tid sedan hade en betydande beställning på ångmaskiner, bestämda för kinesiska krigsfartyg och vände sig med förfrågan om pris till svenska verkstäder, icke ens bevärdigades med något svar. Man skall utan tvifvel göra den frågan: Huru skola vi kunna konkurrera med England och hvart skola vi exportera vår wateriel? Härå skall jag tillåta mig svara töljande: Bland andra beställningar, hvilka tör närvarande finnas i marknaden härstädes, är t. ex. en större valsad Jernbro, vägande 1,000 tons och ämnad för en jernväg i Australien. Specifikationen å denna bro uppgitver bland annat, att densamma, utan afseende på kostnaden, bör tillverkas ef aldra bästa jern som sör dylikt ändamäl kan användas. Hvilket ypperligt tillfälle vore icke nu här tör Sverige att ej allenast blifva at med en stor qvantitet jern, utan dessutom förtjena på sjelfva arbetet m. m. Vidare erbjudas i vår marknad 20 lokomotiver för Indien, med hjulband, axlar etc. af bästa stål. Såväl ingeniörer som direktörerna vid de indiska jeruvägarne hafva allr mer kommit till den ötvertygelsen, avi den aldra bästa och följaktligen den dyraste materiel som kan åstadkommas, är för deras behof den billigaste, dels emedan trafiken på de indiska banorna är enorm, dels derföre att den dryga frakten blir densamma för god som för dålig vara, äfvensom besvär och förlust vid ofta förnyade ändringar och reqvisitioner derigenom lättare undgås. Det skulle ej för den som är bemma i dessa affärer behöfvas mycken möda för att draga åtminstone en del af dem till Sverige. De stora jernvägsbolagen såväl här som i Frankrike, hvilkas redan nu ofantliga trafik är ständigt i tilltagande, söka allt mer att förse sig med den bästa materiel som kan erhållas. Ehuru troligen lika patriotisk som den svenska jernvägsstyrelsen eller de enskildta svenska jernvägsbolagen, ar deras patriotism visligen bascraå på grundsatsen: bästa vara till billigaste pris. Man bör dock lägga märke till, att hvad som för deras trafik och förhållanden är billigast, troligen för Sveriges bletve dyrast. Det är ju ej sagdt att derför att en bon e blott skördar hvete, han nödvändigt måste äta hvetebröd, då baus omständigheter i öfrigt ej tillåta honom denna lyx. För de storartade jernvägsanläggningar, hvilka i Ryssland dela äro projekterade, dels under anlaggning — för närvarande omkring 1,700 eng. mil — fordrar man nu äfven hjulband, axlar m. m. af stål och afbästa qvalitet. Skilnaden i frakten från England och från Stockholm till S:t Petersburg utgör circa 15 rdr pr ton, hvilket endast borde vara tillräckligt för att en svensk verkstad borde kunna konkurrera t. ex. med den välkända men dyra firman John Brown C:o i Shetfield, hvilken nn till större delen förser Ryssland med dessa artiklar. Jernvägsskenor af Bessemerstål vinna dagligen mer efterfrågan och hela jervägar — hvarföre ej stälvägar — läggas nu dermed. Visserligen skulle man svårligen kunna tillverka dessa i Sverige så billigt som här, men konkurrensen har redan på qvalitetens bekostnad tryckt priserna å dylika skenor till det yttersta och man bör kunna antaga, att, likaväl som ett jernvägsbolag nu finner sin fördel uti att betala Bessemerstål-skenor med 3 gånger mer än valsade jernskenor, bör samma bolag framdeles kunna finna sin fördel vid ate betalala den 4 gånger eå högt om qvaliteten derigenom förbattras. Sverige har det bästa jern, oändlig tillgång på vattenkraft, utmärkt skiskliga ingeniörer, bland hvilka behöfvas mera sysselsättning, dot fattas blott företagsamhet och energi, och inom några år ckulle en storartad industri kunna uppstå inom landet, ny i sitt slag, ty den skulle bearbeta det nu svårsålda jernet och öka Sveriges export med en summa, vida större än mängen nu kan förutse. —6.—