Göteborgsposten – 14 mars 1867, sida 1

— Kunde han möjligtvis då ha vetat hvad skrinet innehöll, yttrade mr Blair eftertänksamt. Jag undrar hvad motiv han hade att taga det? — Jag vet ej. Jag försöker förklara saken sålunda att åsynen af skrinet förskräckte honom; att någon obestämd farhåga uppstod hos honom att det förflutna skulle komma i dagen — jag menar den andel han hade i min förmodade död. Jag vet ej hvad motivet annars kan ha varit: en man som gnages af ett hemligt samvetsqval är alltid mer eller mindre rädd, och åsynen af skrinet måste lifligt ha erinrat honom om mig. Kanhända lady Adelaide Lester för honom omtalat mitt tidiga gittermål och att han fruktat att en arfvinge efter mig kunde framträda och bestrida honom hans rättigheter. — Mylord talade om ett bref som ni skrifvit till er bror: tror ni ej att mr Herbert Dane mottagit det och sålunda vet att ni är vid lif? — Jag kan ej säga det. Vill ni, nu då ni erfarit så mycket af min historia — och dessa båda (pekande på Ravensbird och mr Apperly) kunna styrka att jag är den jag ger mig ut för att vara — vill ni nu med råd och dåd bistå mig så att jag kan komma i besittning at skrinet? — Visserligen vill jag det. — Godt. Vill ni äfven laga så att min son blir frigifven? — Ja, jag tror att jag är i stånd till det. Men på det vilkor att han enskildt berättar mig orsaken till hans