Göteborgsposten – 14 mars 1867, sida 1

— Från den rätte lord Dane, svarade mr Blair i låg ton. Och jag tror att jag nu har äran tala med den blifvande lorden. Er far ber er i denna biljett ha förtroende till mig — han har haft det. Kanhända står det i min makt att befalla ert frigifvande. — Men hvad kan ni ha att göra dermed? utbrast fången. Ni är en vän till — till honom i slottet — hans bankir i London. — Ni har uppträdt i Danesheld under falsk flagg, mr Dane; det har äfven jag gjort. Jag är ej lord Danes bankir — och huru det ryktet kommit ut är mer än jag kan säga. Jag är en temligen framstående tjensteman af den detektiva polisen. Er far har begärt mitt bistånd och jag är färdig att bistå er äfven. Men framför allt måste ni säga mig hvad som var orsaken till att ni förliden natt var i mr Lesters hus med sådana följeslagare. — Jag kan ej förklara det; jag kan ej säga er någonting rörande den saken, svarade mr Lydney hastigt. — Ni var ej i sällskap med dem? — ej i förening med dem? — Jag! utbrast William Dane lika högdraget som en medlem af denna familj någonsin talat, Ni antydde nyss att ni kände min rang: jag försäkrar er att jag glömmer den ej och hoppas att aldrig göra något som skall vanhedra den. — Vill ni säga mig skälen hvarföre ni ej vill anförtro er till mig? — Ingenting hindrar mig derifrån. Det är emedan