Göteborgsposten – 13 mars 1867, sida 2

ve och Polissaker. — ww 24 FolliskammarenTill polisforhöret i Fredags bade blilvit kallad en person från Albostaden vid namn Abrsbam Johan Carlsson, känd under vedernamnet Kusen och bekant för att vara en särdeles vildsint person. Bland annat lärer han förut ha varit på vippen att upplösa sitt äktenskap, hvilket föreföll honom besvärlig, genom att utan vidare omavep mörda sin hustru, nåisgot som dock lyckligtvis afatyrdes genom melian,i komst dels af grannarne, dels af orgelnisien J. P. Lindell. som med outtrotilige nit i Albostaden gjort jordmingen hogar vwigtiga tjonster och utan hvilken denva del af Majorna skulle vara ett ordentligt röfLi varnäste. Orsaken hrarfore besagde Abraham Carla1800 denna gång hade utt parers inför poliskammasen, var den, att han för någon vecka sedan med tillhygge af ru sodnvattensflaske ilia slagit spanande poliskonstapeimn Engqvist. Medan Carlsson väntade på att malet skulle paropas, förde ban emellertid i i polisens förmak ett sadant ovåsen, utt polismåsiaren äpesalide det han skulie attöras till finkan, för at: der isofva ruset al eig. Som vittnen emellertid till denna dag blifvit inkallade, bordes såväl dessas som målseganden. Deu senkre förevisade ett läksrebevis, enligt hvilke: nan a hvardera kiudea hade ett krossår — det ena så svårt, att beret derunder blifvit Åroasedt. I beiyget tillaues, att Engqvist för frawiiden af desamma kommer at: erbälla et vanställande lyte. Engqvist berättade om förloppet vid väldsgeraingen följande: Hau hade en afton komuit gående i Haga och dervid bemarkt oti par personer, som stoido i eu port och eyutes dela något sig emellan. Engqvist misstånkia att det var tvenne Jufvar. sou delade sit rot. Han gick dorföre fram till dem och frågade om de nade en pris suus att bjuda på. Den oYus af de bada kariarno gjorde en rörelse at fickan, drog tram hvad som syntes vara en sodavattenaflaske ocb 5uranos: Ja hår skall du få snus, slog ban med flaskan ull Engqvist så härdt på eva kmuen, utt E. ramlar-e mot posten i porten. Då Eb. tette sig upp fick han ett likauant slag på motsatta adau al andigtet, hvarefte. såväl våldsverkaren, som den andre spungande begifro sig från mtället. kt par vittnen bördes. Det ena af dessa, Se verio Nilsson, berätiade, stt han ifräågavarande afton varit ; sällskap mea Johan Carlsson och att de stått en port gamt delat bröv, då Engqvist på af honom uppgifvet sätt blifvit missbevdlad. Hen hade sedermera på C:s iniådan låtit raka al sig skägget, på det han skulle bli oigenkänlig, en utväg som äfven Carlsson, fast utan gagn, tillgripit. Ett annat vittne hade samma dag eller dagen esiver det misshandlingen skett råkat Carlsson, hvilken då med en belåtenhet som om det vattnats i munnen vid blotia tanken derha yttrat: Jag gjorde stort kalag i går, ty jag slog en polis. Det enda som för C. gjort denna glädje något blandad hade varit att besagda polis troligen hade fått afsked, men å andra sidan lug:ades derigenom C:s farhågor för mojliga ofterräkningar så mycket an han uttryckte sin otvertygelse om, att ifall det skulle bli något väsen om saken, så skulle han aldrig derför kunna få mer än sina tre dygn (vatten och bröd). UHuruvida denna alltför ljusa asigt om saken går i fullbordan skola vi, då målet blifvit afgjordt, icke underlåta att underrätta våra läsare. C. atter emellertid nu i eellfängelset. Nyligen stod i poliskammaren en qvinsperson, Margareta Jeurling, som i sordna dagar hade ett eget och uertill mycket stort konto i polisens hufvudbo, men som på senaro tider hindrats att synnerligen öka detsamma, derigenowm att hennes verkningskrets blifvit inskränkt, än inom spinnhusets, ån inom arbetsoch försörjningshusets murar, ehuru bon dock på senare tider emellanåt tillåtite att tråda utom desamma. Dervid bar hon ofta brukat besöka kök, i hvilka det finnna pigor, som Önska veta om det i deras bjertans affärer kommer dem att väl gå — och i många kök lära pigorna ha douna lofliga begarelso Ilon bar vid sina SsSpadomskonsters utölvande allad dotjenat sig al kaffe, hvarvid hon vunnit den fördel ut få sig eu kopp kaffo gratis. Orta lärer det dock nog ba bändt, att hon vid dessa besök hos sina kunder utan tillåtelse tillegnat sig en och annan husgerådsartikel, som utan svarighet latit sig bortföras, hvilka byten Margareta Jeurling åter larer ha för vana att förvandla i en dryck, som hon älskar ännu mera än kasso —fi branrin nemligen. Sålunda hade bon i sörstugan till ett kök tillgripit en kopparflaska, efter att i köket ha förgäfves anhållit om en kopp kaffe. Hon hado nemligen derstådes förlorat förtroendet, dels på grund deraf att hon mottagit nigra par strumpor att repa upo7, hvilka hon i stället supit upp, dels tili följo af sitt mindre diplomatiska uppträdande. f Då förstugan på morgonen öppnades var kopparflaskan qvar, ett par minuter senare kom Margarcta Jeurling, och alldelce elter hennes bortgång var afven kopparflaskan försvunnen. Hon nekade emellertd vid pohsförhöret att ha begått tillgreppet, samt tillade att hou varit mycket god vän i besagde kök och der osta gjort besök för att spå pigorna. -Usch! jag har aldrig kunnat med heune, utbröt den ena at pigorna förtrytsamt, allt sedan hon spådde mig att jag icke skulle la min fästman! Men ac, jag vill visa henne att jag får honom ändå. — Nu skall Ilon emellertid sa sitta inne difhman sart reda på hvar hon gjort af kopparflaskan, yttrade polismästaren. ; — Da sar jag minsann sitta der i all min tid! — Nej, damerna — en djup signing för pigorna — få allt böra litet bättre efier, — Vi ba hört efter hos alla kopperslagare, sade eo af pigorna, men vi ha ej fatt tag i flaskan. j — Ni skulle i stället hört efter på ställen, der man kan få bränvin på pant, anmärkto polismäsiaren — Ja visst häuder det att jag tar mig en sup, men det gör äfven många pigor, som äro riktigt fina. Der etå två. som jag hemtat bränvin åt. Bäda pigo:ns rodaade, och deu ens yitrade med ett tvunget skiatt: — Ja, dot var en gång jag hade tandvärk, Målet uppsköts till i går. Som emellertid ingen kopparflaska kuorat tillrättaskaflfas och då inga direkta bevis mo: henne förekommit derom utt hon stulit askan, blef hon försatt på fri fot. Från Swckholm. Den salske poliskommissarien I Lördags fortsattes vid rådbusrätten en af poliskammaren börjad ransakning med en för atskilliga bedrägerier anklagad f. d. bokhållare eller skrifvare, vid namn Ekberg. — , Ekberg. som förut, år 1865, varit straffad för bedräg. ligt förfarande. hade i början af detta år börjat bedrifva enabanda rörelse i större skala. Så hade han j t. ex. Lördagen d. 5 Jan. infunnit sig hos en hustru?