Göteborgsposten – 13 mars 1867, sida 1

och min familj iman äktenskepsprelim inärerna blifvit afgjorda — detta hide också blitvit en nödvändighet. Nåväl — jag blef kastad otfvar hli pan, det vill säcm Ihr bert och jig Urottades med hvorondra och ett olyckägt slag af honom — j:g är säker på att det icke var med afsigt — kastade mig öfver klippan. Jag anträffades arc min vän kapten Noncton, fördes ombord på hars vacht och följde med denne till Amerika. Detta må vara nog om det förflutna; jig behölver ej vara vidlyftig i det ämnet; men nu kommer jag till hufvudfrågan. Detder skrinet som blef uppkistadt på stranden är bestämdt i slottet: huru kan jag få det derifrån? Mr Blir drog sin stol några tum närmere lord Danc: hans värt började nu. — Herbert D ne måste ha igenkännt detta skrin. Min mor gaf mig det då jag första gången gick ut med mitt rexemente till Canads, och just då jag lale mina papper och bästa dyrbirheter deri, stod mr Herbert Dance, då en ung gosse omkring tio år gammal bredeid och hjelpte mig. Jag minns att korset på skrinet som stod örver de tre initialerna särskildt fästade hans u pm samhet, och min mor omtalade för honom huru hon en sång lånat skrinet till en sin bror samt att hon återfick det försedt med denna prylnad. Sir, skrinet är vårdoful.t som en familjrelik, om cj för något annat; men dess nuvarande inneråll är för mig oväl deligt för min sons skull, — Ursäkta mig afbröt mr Blair; mena skulle mylord vilja underrätta mig hvad det iunchöll då ni hade det ombord. (kerts.)