Göteborgsposten – 12 mars 1867, sida 2

och jagmäåstaren A. F. T. Oswald på Thorskog, J. P. Eriksson i Bråland m. sl. eh B. Eriksson i Tönsäng. — Rattegangsoch FPolissaker. IToliskammaren. Vid den undersöknins angåenue elusvadan d. 27 tistl. Febr. i Haga som i går kl. 9 1. m fortsattes var landehofd. giefve Ebreosvärd nalvarande liksom vid den förra. Olsson, ou iklädd Jaugdrägt och nykter, in ordes föret och törklarade att hau icke hade någut viaare ut förklara än hvad han vid förra tillfälle, yvrat, tlan hade kl. 38 aftonen före branden inträffar hos sin i Masthuggsbergen boende syster och svåger, handlunden Hansson, bersest han ofta brukat tillbringa aätterna. Då larmskocten gingo väcktes han al sin syster, och gick sjelf ut för att se etter elden, hvilken han ej tyckte vara så långt bort so Husargatan. Han sjelf kände ej till gato.nas bulågenhet i Haga, men systern yurado att bon trodde det eiden brutit ut vid Kapuniergaian. Bade haus portuyckel och uyckeln tili muden lägo på kommoden i verkstaden vå ban aflagenade sig rån denna. Nyckeln till verksttaden hade ban oftast på sig, men det hände understundom att ban bar in denna nyckel till en madam Andersson som bodde midt emot honom. Han förnekaae med besamabet att ba burit samtliga nycklarne på sig, hvilket, såsom man torde erinra Kig, Dalbjeim vid förra 10rhoret lika bestämdt påstått. Han hade alurig mer an en gång gått In genom porten, sedau ueuva blifvit såugd. Enkan Nilsson omnämnde att purten till gården öppnats utan synnerligt bulier och att särskildt Oissons portnyckel. efter hvad hon trodde, gatt tyst. Olsson uppgal vidare, att han sökt skomakaren som bodde hos svågern em dan denue brukut arbeta åt honom förut. — De likkistor hun i Hega sor särdigade hade ban afsändt till Hisingen emedan han der bade afsättning på denua vara. I staden hade han ej sålt en enda. För ungefär sex veckor seduu hade han från Lindholmen bekommit 7 nästan färdiga Ukkistor Han hade, sedan han flyttade till Haga, till Lindhomen afsändt 18 eller 20 hikkistor som han förfärdigat. Detia hade skett under detta år. Hostru Nilsson upplyste, att Olsson unier ett par månader förl. höst icke arbetat alle, utav blott akt omkring i deoC ta. Olsson förklarade deta bero derpå, au ban bada fordringar att ivdrifva och andra affäror att sköta. Från Lnanolmen hade bandl. Johansson och baus hustru olisvit mkallade. Den ro var sjuk, den senare hade infunnit sig, men hade dock intet af vigt att upplysa om värdet af Olssons varulager. Uammiepekaren 6. A. Sandstrom hade gomensamt med styckjunkaren Boberg bamsyrkt den uppgift al Olsson, på hvilken uenne erhållit sin assurans. Dorrid bade så tilgått, aw Olsson för dem förovigat sitt lager al vicke På vinden, dur videon uppkom, hade hut ch bög af tunna bräcer, som i värde kunde uppga ull 4v eller 50 rår och på galrdeu en eunan hog. som kunde voare värd 20 elle 25 rät. Sandström skulla dock icke velat bjuda 70 rdr för alltsammans. (O:sson hasc sorsakrat detta lager, hvilket naturligtvis sedermera till en ej obetydligt del åtgått, för 250 rdr). De verktyg, som hr Sandstrom såg, voro tvenne hyfvelbkukar, hyr -ders på sin hojd vara 25 rar. (Han hade på siva verktyg tagit ussurans för 300 rar). Vid det tillfälle, aa denna besigtning gjordes, uppgaf Olsson, t san vånsade att få ytterligaro en her del ullnorigheter från Hisingen, och derföre hade Sandström och Boberg attesterat förteckningen. Då de emellartid några dsgar senero sacno att O. icke fick de uppgifoa sakeroa från Hisingen, gingo de till egenten för städernas biandförringsbolag registrator Norberg och begärde att deras namn måtte utstrykas från ahemten, enär Olsson icke uppfyll: sitt löfte att ta a deitörteckningen uppgifna sakerna till sin bostad i Haga. Registrator NO-MUU Uppiysie att verkligen en anmälan skutt hos bonum om att O. hade en del af sina eakor å Hisingen och aut han dervid bedt Sandström samt Boberg underrätta om någon uumäråning vore att göra mot då uppgifna värdena. Någon sådan underråättelse hade dock icke kommmn. Hr Sandström upplyste, ust styckjunkaren Boberg åtagit sig att Darmarv böra efter förhållandet. Hr Boberg hade, sasom kommenderad tll Elssborg, icke med kallelse kannat anträffas. Hr Sandström upplyste vidare, att han i O:s verkbied oott någie model!er m. m., mon at: inga verktyg eller annat varit synliga på vinden. O. yttrade, att dessa sedermera blisyn dit uppburna. — Af de bräder ban innehaft bade somliga kostat 8: 50, andra 2. andra 1: 765 och avdra åter 1 rdr 83 öre tol.teu. Från Lindholmen hade blitvit inkallad åkaren P. Andersson. Danne bade i höstas varit O. behjelplig att flytta. Hsn hade tillsammans åt O. kört 6 lass — det bviwrk hyfvelbånkarns lågo inberäknadt. Alli O:s virke kunde kanske uppga till 12 å 14 toifter. En half tolft af dessa utgjordes af plank, och en tolst af goda bräder. De öfriga voro dåliga bondbrader. Från stranden hade A. sedermera uppkört till O:s förra bostad å Lindholmen, hvarest O:s hutru ännu bor, en gång kort före Jul 3 större likkistor, samt efter Jul tvenne gån.er fyra och en gång tre likkistor. I hvar och en af de större kistoraa funnes mindre sådane inisgda. En dag, det var omkring 8 dagar före branden, hade A. då O. kom tidigt på morgonen och begärde att han exulle forsla upp likkistor, forargad öfver att bli besvärad, yttrat, att det väl icke vore så brådt med att forsla likkistorna till Lindholmen så fort de blefvo färdiga — de måtte väl gå ar i Haga. Harpe svarade O., att de d.1s hade obetydlig åtgång och delvore de: säkrare att ha dem på Lindholmen an i Haga. Vaktmästaren B. Helgesson berättade att Dalhjelm, som länge haft gin spsining hos honom, aftonen före eldsvådan kom till haus hum omukr. kl. half 18 e. m. Dalhjelm åt då som vanligt, satt och språkade en stund och aflågsnade sig kl. emellan 9 och s!10 för att gå till sin bostad. Då Helgesson sedermera vid eldens utbrott väcktes, gick han ut och fann, att det brann i samma gård som Olsson hade sin ade då till Dalbjelm, hvilken in2 oo 55 AA DEM