Göteborgsposten – 11 mars 1867, sida 2

uteslutande var stadd på resor, och hade varit fullkomligt okunnig om att den som nu kallades lord Dane ej var hans. bror Geoffrey. — Och man tror er — er — ligga i familjegrafven, sir — mylord, utbrast mr Apperly. Gud hjelpe mig! afbröt han på sitt fordna häftiga sätt. Om ni verkligen är lord Dane, hvem är då han — den andre lord Dane i slottet. — Om jag verkligen är lord Dane, upprepade sjuklingen. Hvad menar, ni Apperly? Jag är min fars son. — Ja, ja, naturligtvis; men dessa plötsliga förändringar förvirra mig, utropade den bestörte lagkarlen. Hvem är han på slottet, frågar jag? Jag kan ej samla mina tankar. Blef ni verkligen ej dödad, mylord? I — om jag var dödad, har jag kommit till lifs igen, sade lord Dane i en ton som skulle vara skämtsam. Han på slottet är Herbert Dane och har egentligen ej varit något annat. Jag är rädd att han ej tycker om att bli neddragen från sin ställning efter att ha innehaft den så länge. Men nu — — Och huru blet ni räddad? afbröt lagkarlen, som ännu ej var fullt i stånd att fatta ställningen. — Jag blef räddad af öfverste Moncton och reste ombord på hans yacht till Amerika. Ända tills jag led skeppsbrott på denna kust för någon tid sedan, hade jag ej den aflägsnaste anig om att jag hade rätt till mina förfäders rang och förmögenhet, eller med undra ord att min bror Geoffrey var död. Detta kan för närvarande vara nog förklaradt för er, Apperly; nu till den affär för