Göteborgsposten – 8 mars 1867, sida 3

teabbCgangsChH FOIISSÅECL. Från Stockholm. Såsom i gårdagens tidning omnämnder, har yngingen P. W. Falk, häktad såsow misstänkt för drået å finnen Rnona, bekänt sitt brott. Den af honom sTärtna berättelsen lyder ungefär sålonda: Kl. omkr. 3 Tnhorsdag-nnonen u. 28 Febr. bade han begilvit ig fråu st bem på Djurgarden till krogen -Lilia TaI vid Långa gatan och derinne tunni öre sig tskilliga för honom bekants personer jemte fianen RuOAUA. som han alls icke kände. Det var just då raga om att denns icke kuude eiler ville betala hvad zau förtärt och flera af F:s kamrater började då enuft och oqväda sinnan, bvari jemväl Falk deltog. Finnen sökte försvara sig så godt ban förmådde och parkade dervid till Falk, som då inom sig tänkte, det der ska du inte ha gjurt för inte. Slutligen lyckades tinnn komma ut ur krogen. dervid Falk följde efter honom. Komnna ett stycke ar på Långa satan, rusade F. på tinnen och tilldelade honom nåsra slag i anaigtet. Detta asågs al krögaren på stälet Carlsson och on norak sjöman Barih, som beiann sig denaes sallskay utanför krogen, och dessa begse uppmanade F. att knöla på finnen. Sedan F. gisvit denne de nämnde slagen, gick han tillbaka till krogdörren och der utanför qvarstodo Carlsson och Barth, hvilka, 19unerhoet den sistnåv.nde, menade att innen fått för litet stryk och ev gad Falk till en springa ofter för att än vidare våldiöra sig a honom samt erbjödo sig tillochmed att bistå Falk, ifall denne icke ensam kunde ra på honom. Falk efterkum uppmaningen och i hörnet at Nederlagzbacken upp nani. han fiundu, men d de h uom icke då, utan gick förbi honom. Då Falk, på afståna efterföljd al finnen, närmade sig slätten, entte dennsenare till art springa, men just som han passerade förbi Falk, tilldelade deune honom ett hugg vid venstra sidan af nufvudet, hvarötter Falk skynuade tillbaka sanmwa rä han kommit och gick åter in på Lille Kall 4. Såsom tillhygge begagnade han sin slidknif, ett vapen med tumsbred, nära qvartersläng klinga. Innan onu gick in på krogen eftorkade hau duck blodet fråu knissblauet med sin .äsduk, hvilken han sed mera gömde under ev soffa i krogrumm :. På fråga burn långt ben trodde knifven hatva unträng: i hufvude svarade Falk: till hältten ungefar. Härefter sedugjoråe Falk sor hurn ban fått veta, att karlen var död, hvilka uppgitter ö:verenastäwde med de telan afhörds vittnenus, varat tilladslutligen, ut, sedan allt åter blilvit tyst på Djurgården, bade han ti hem till sitt och lag: sig, men, vlågad ul oro, icke kunnet -orva under natten Derom tilirågad, törklerade Faik, at: han vid Bin ankomst til k:og-u varit i det närmas:e nykter, enär han på eftermiduagen förtart emlost en half butelj öl och något liter bränvin i kaffe. Rörande sina lefuaasförhållsuden uppgst Falk, att han är född d. 25 Aug. 1847 å Gusifsbergs porslinsbruk; att sadren, nom var evickare, är dod, man att modren ännu lefver och bor i Djurgåråsttaden ; ett han en tid. eller sommaren 1859, var på Typografiska föreningens tryckeri i Stockbolm, men sedan kommit tiil en slågtug i Karlshewn; ull est hade han de senas!e sex åren varit till sjos samt för omkring 38 veckor sejau återkommit till S:ockholm. Det upplystes att Falk, som vid förhöret var mycket rörd, sadve gjort Big känd för ott viloemi lynne samt att han var delaktig I det stora slagsmålet vid Allmanne gränden på Djurgärden en Augustine!: 1864, då en ångslupsmaskinist så mystiskt omkom i sjön. Enligt Ruonas prestbetyg var han född i Nedre Torneå socken 1848 och kom till Stockholm i Nor. förlidet år.