AAA —————ö—— ——5 — — a — ion -kulle vara vbättre om man läte boenus vara i fred, svarade Sally oresigt. — IITart har min bror rest? fragude Maria, ty hon hade ej vetat om hon skulle tro på resan till Great Cross eller ej. Sally uppfattade den ton af fruktan hvarmed detta uttalades; hon såg orou i ögat. — Om nägonting ej vidtages med honom, skola vi allesammans bli olyckliga. Han är nära att bli vunsinnig, och om han ej kommer bort ifrån Danesheld, så — Qvinnans paus var mera betydelsefull än några ord kunde ha varit. — Oh; Sally, säg mig sunningen! Jag kan verkligen ej uthärda detta pinsamma tvifvel. Var hun ute under ftorliden natt? — Ja, han var ute, miss Lester; jag skulle ej säga det om det ej vore nödvändigt att säga det till någon, så att något kan bli gjordt. Jag har öppnat mitt hjorta för miss Bordillion, men det har cj gjort något godt och au ha sakerna kommit på sin spets. Han gick ut i går qväll under det jag var uppe och ujelpte miss Bdiiu med afkiädningen, ty hon är så svag ännu, stackars baru. jag kom ner igou uade han gått; det var omkriag klockan nio. Jag vi äntade här i kölden, ty jag hade låtit det slockaa 1 spisen, ända till klockan var nära två på morgonen; då kom han med wr Lydaey. Jäg såg hans hatt deuna morgon, miss Lester, och på den kunde jag märka att han rarit med i Dancesheld Hall i natt. Såg hans hatt! stammade Maria.