Fran liufvudstaden. Operamaskeraden i Tisdags var säger Dagens Nyheter i det närmaste sin töregångare lik: lyster och animerad. En vä sendtlig skillnad förefanus emellertid, der nemligen att den rymliga, smakfullt och vå ordnade lokalen denna gång icke var öfverfylld, hvadan trefnaden i alla afseenden var större, åtminstone tör alla utom de dansande, ty svårigheten att få dansa var nästan lika stor, men detta får mera skrilvas på den svenska tröghetens räkning än på något annat; det fordras mer än kännbara -knuftningar för att förmå en mur at icke dansande, skådelystne att gifva de dansande utrymme att någotsånär fritt röra sig. Under de tvenne första timmarne rådde just ej någon synnerligt liflig sinnesstämning i salongen, men allt efter som balgästernas antal ökades, tilltog helt naturligt också den vallmänna gläd Jen; glada, skämtsamma grupper började tylla den stora hufvudsalen; många gamla bekanta från förra maskeraden, understödde af många nya figurer gåfvo snart lif och rörelse åt taflan, hvars färgton, som sagdt, hotat att blitva något dyster. Alla anordningarne, såväl med hänseende till servering som annat voro väsendtligt törbättrade och visade att man hemtat och tillgodogjort sig mången lärdom från den förra maskeraden. Antalet at besökande var omkring 1,000 mindre än förra gången. Stämningen blef mer och mer liflig och steg till sin angenämaste höjd kl. omkring 1, hvarefter de maskeradbesökande började efterhand aflagsna sig. Utvändigt var teaterhuset upplyst liksom förra gången, med en list af tätt placerade gaslägor otver hufvudingången. — Under det att åkande och gående strömmade will maskeraden var en stor hop nyfikna åskådare samlad utanför teatorauset. De förde atskilligt oskyldigt stoj der, så att de blefvo upprymda. I sådan sinnesstämning begat sig en trupp uppåt Drottninggatan förande något oväsen; medan en annan trupp tågade åt staden. Norra truppen, mest