lord sjelf. Komma vi att jemföra vår rang och våra rättigheter, torde jag möjligtvis taga företrädet framför er. Den ytterliga kallblodighet hvarmed detta yttrades kom lord Dane att skrattaMan stirrade på Lydney och kom till den slutsats att han verkligen måtte vara en mycket dålig karl. Emellertid satte mr James, efter squire Lesters diktamen, u anklagelseakten mot William Lydney, såsom misstänkt att ha begått inbrott i Danesheld Hall. — Jag är ledsen öfver att göra det om ni ej är brottslig, sade mr Lester till honom i en ton full af hån. Det skall bli ett otficielt förhör med er i morgon inför de öfriga magistratspersonerna; till dess måste ni bli qvar i vakten. I vakten — hvar? utropade mr Lydney i det han såg sig omkring. Squiren svarade med mycken artighet: — Mr Bent skull taga omsorg om er. Det finnes rum för gäster i stationshuset. — Men, mr Lester, detta är en sak som man väl ej bör skämta med, invände Lydney. Ni kan väl ej på allvar tro att jag gjort inbrott i ert hus? I alla händelser skall det nu komma att visa sig, var svaret. Bent, fången är i ert förvar. — Men, mr Lester — — Tyst, sir! afbröt squiren. Jag vägrar att höra mera. (Forts.)