Göteborgsposten – 7 mars 1867, sida 1

som kommit på besök med sin vän Londonbankiren, beslöt att stanna qvar och äfven höra på, hvarjemte mr Bent fått en vink a! squire Lester att han om han ville kunde infinna sig, Polisinspektorn var den siste som visade sig, och han åtföljdes af William Lydney. Mr Lesters ansigte rodnade af harm då han såg den sistnämnde. — Jag trodde att han borde komma och derföre förde jag honom med mig, hviskade Bent. Det är blott rätt och billigt att on misstänkt person får höra hvarföre han anklagas. Dessutom hade jag ett annat skäl dertill. Squiro Lester nödgades derföre underkasta sig hans närvaro, ehuru detta stred mot hans afsigter. Lydney såg så litet ut som en person hvilken gjort inbrott som man gerna kan tänka sig: mylord Dane sjelf egde ej en mera lugn sjelfbeherrskning, och mr Blair som såg allt utan att synas se något kunde ej underlåta att märka detta. Lady Adelaide var närvarande. Ytterst nyfiken rörande nattens tilldragelser, för att ej säga förfärad, såg hon ej något skul hvarföre hon ej skulle höra hvad som komme att bli upplyst, lika väl som andra. Mr Lester ansåg att hon gjorde bäst i att draga sig tillbaka; men lady Adelaide svarade att hon ville stanna qvar. Maria fick sitta i ett hörn af rummet der både hennes far och lady Adelaide kunde ge akt på henne, ehuru de annars ej hade för vana att lemna mycken uppmärksamhet åt sin dotter. Hon satt lutad öfver något broderi, och hennes darrande fingrar kunde knappt föra nålen. Lady Adelaide gjorde ingenting utom att då och då utbyta några ord med lord Dane. Gentlemännen voro alla stående, utom mr James;