Göteborgsposten – 7 mars 1867, sida 1

Dane sade ingenting om Lydney, ingenting om det väntade inbrottet i slottet; man torde erinra sig att mr Lester aldrig hört detta senare omtalas, derföre var hela saken för honom en hemlighet. Mr Blair hade ett längre samtal med Bent, hvarundaer den senare skakade på hufvudet och ville ej tro att Lydney varit med för att göra någon skada. Han hade sett och talat med honom denna morgon. Mr Blair sade för sin egen del ej många ord: sanningen var att den varde polistjenstemannen var förbryllad. På lord Danes bestämda uppmaning skulle man för närvarande hålla tyst med det väntade inbrottet i slottet, och helt visst stod de ta ej i något sammanhang med inbrottet i Danesheld IIAII. Lord Dane förbjöd de tro männens gripande; han talade med all den myndighet som tillkom grefskapets lord-lieutnant, och naturligtvis kunde man ej göra någrn invänningar häremot. Om denna också ej blifvit gifven, torde följden i alla fall blifvit densamma, ty polisen, som för sin enskilda räkning efterspanade dessa män, fann att alla tre försvundit. Lord Dane skulle gerna ha sparat dessa och, metaforiskt taladt, hängt Lydney. Lagkarlen Apperly hade ej hållit sitt löfte. Måndagen kom utan att han hördes af. Mr Lydney var valldeles öfver sig gifven härför, som unga Crofts uttryckte och sprang in och ut på kontoret. Tidigt på eftermiddagen var det en förberedande uulersökning på Danesheld Hall. Mr James, lagkarlen Apverlys ställföreträdare och som skött magistratssekroteraredefattningen alltsedan dennes afresa, hade kommit för att -öra hvad Tiffle hade att förkunna i saken. Lord Dane,