Göteborgsposten – 6 mars 1867, sida 2

verkställa. I det han tillslöt dörren vill studerkammaren och lemnade nyckeln qvar i låset, såsom han funnit den, pekade ban på dörren som ledde ut srån husets front och hvilken lag alldeles framför dem. — Nåväl, gån ut derigenom, hviskade han till sina följeslagare. Het är den läutaste vägen. Han smög sig fram till dörren, lyftade upp dörrhakarne, oppnade den lörsigtigt på glänt osh såg sig om efter sina töljeslagare. Dessa Stouo qvar på samma ställe; Beecher satte ifrån sig ljuset på ew bord som stod vid väggen. I letta ögonblick kastade mr Drake, den djerfvaste och mest törhärdade a de tre, bort skrymteriets mask, då han fann att der ej fanns annat medel att uppnå sit mål, och svor pa avt hun ej skulle gå sin väg tomhändt. — Vi ha hjelpt er att vinna ert ändamål, mr Lester; om mn ej vill hjelpa oss att vinna vårt, skola i göra det sjelfva. Vi gingo in i detta hus med den föresats alt sjelfva gör. oss betalda och det är vår ensak. Ni lar vunnit ert spol och vi skola försöka att vinna vårt. Jag svär att jag ej gar utan att medtaga någonting. om det också endist vore en siltversked. Wilred Lesters svar var att höja sin pistol och spänna hanen — ej för att skjuta på dem — men han hoppades att derigenom skrämma dem till att draga sig tillbaka. Ben Beecher, den bäste at de tre, trodde att lif skulle spillas och gick tätt intull Lester samt slog uudan hans arm. Skottet brana af; aulan slog in i en dörrspegel samt gjorde ett förskräckligt buller.