Göteborgsposten – 6 mars 1867, sida 2

inträdde utan att störas samt började sina oy erationer. Wilfred Lester fossokte sina nycklar i skrinet, Ben Beecher höll ljuset, Drake vaktade vid dörren och Nicholson gjorde ingenting. Skrinet gick latt upp för en at nycklarne. Det var ej lätt för Wilfred Lester av omma åt gåtvobretvet; skrinet var fullt at papper oci han blet helt förvirrad ul den brådsaa uvarmel han må e genomleta dem. Några voro hopbundna med röd it id, några förseglade och andra lågo öppna. De voro la da temligen ordentligt, men det Tordrade kud att se ige om deras innehåll. Han kom till ett som hade öfverskri en Will George Lester, Esquire, och frestelsen atv öpp a det och läsa dokumentet, om att han gjordes arflös : I förmån för de andra barnen, kom ötver honom. Men han ville ej vara ohederlig: om ni kan törsia detta om e : son som ransakar sin sars enskilda gömmor. Slurliger fann han det rätta papperet, och eu undertryckt skri af glädje bröt från hans läppar då han grep detsamma. — Allt rätt, karlar! Jag har det nu änd igen. Männen hade utan tvitvel tyckt att söka: let räckt länge, och dev uppstod ett mummel st iilltredsställelse. Under det han lade papperen i oraning i skrinet, tör sökte Nicholson och Drake smyga sig ut ur rummet. — Hvart gå ni? sade MWiltred Stanna qvar der ni äro. — Ni kan väl ej missunna oss ett stycke ost och bröd, herre, svarade Draka Yi fina det i skutferiet medan n gör i ordning här.