Göteborgsposten – 6 mars 1867, sida 1

något till lord Dane. Jag vet att han är uppe och väntar. — Hvad skall ni säga honom? — Det är ej till slottet de iimna sig. Det är till Danesheld Ilall. — Hvad säger ni? utropade Lydnev. — De ämna göra inbrott der, de äro redan ditkomna. Jag har vakat på dem hela natten och de gingo rakt till Danesheld Hall i stället för att komma häråt. De ha uttagit en ruta ur ett al fönstren. Allt som varit mörkt blet nu klart för mr Lydney. Wilfred Lester ville bemäktiga sig gåfrobrefret — gåfvobrefvet rörande hans penningar hvilket hans far vägrade att låta honom genomläsa. Han hade tullkomligt rätt: låtom oss göra ett ögonblicks uppehall i berättelsen för alt säga det. Något inbrott i slottet hade aldrig blifvit tillämnadt och det var Shad som misstagit sig, Wilfred Lester var till den grad missledd att han ansåg sig göra någonting hvartill han var fullt berättigad då han nauetid bröt sig in i sin fars hus för alt hemta hvad som rätteligen tillhörde honom. Hade mr Åpperlx varit hemma och fått råda honom, torde något sådant aldrig ha inträffat, men mr Åpberly var borta och hade i ett brer helt kort nndanbedlt sig allt deltagande i denna affär. Sålunda uppgjorde Willred planen för inbrottet och fick de tre ofvan uppräknade männen att förena sig med honom. Han försedde sig med nycklar, men itall dessa ej passade, måste det tunga blyskrinet bäras bort och derföre fordrades det att de voro så talrika. Det behörver väl knappt tilläggas