valde sin ställning så att han kunde öfverse vägarne till slottet samt stod der på vakt. Emellertid gick slottets tjenstepersonal till hvila i lycklig okunnighet om att något inbrott förestod och att mr Bruff förblef uppe för att insläppa nattbevakningen. Mr Blair omtalade enskildt för polismännen att anfallet var att förvänta denna natt; ljusen släcktes ut och allt var redo. De väntade och väntade: karlarne stodo på sina bestämda platser, mr Blair och lord Dane samtalade i hviskningar och lyssnade med spändaste uppmärksamhet, Bruff var orolig. De väntade och väntade tills klockan slog ett. — Det är underligt att de ej komma, mumlade då mr Blair. Plötsligt hördes skott från den aflägsna skogen. Polismänuen kommo fram från sina gömställen, lord Dane och Bruff. ovana vid något sådant, rusade plötsligt ut i förstugan. — Tillbaka, hvarenda en, hviskade mr Blair. De skola komm. nu. — De ha träffat på något motstånd och slåss nu i skogeu. sade lord Dane. — Iillbaka på era platser, upprepade den främmande bolistjenstemannen. Dessa skott äro en list för att draga skogvaktarnes uppmärksamhet från slottet, ifall någon af dem skulle vara på detsamma. Jag väntade någonting dylikt. De skola vara här straxt nu. Hvad ni än må få se eller höra, så låten ej höra något ljud förrän jag gifver signalen. (Forts.)