Huru kunde han, Lydnepy, förekomma att detta egde rum, eller åtminstone förekomma att Lester deltog deri? Det måste nödvändigt förekommas, ej blott för hans egen skuld, utan för hans familjs, och en djup rodnad uppsteg på mr Lydneys panna då han tänkte på den skam som deraf skulle drabba familjen och hvilket förfärligt slag det skulle vara för den stackars unga hustrun. Under det han tänkte härpå varseblef han några min som passerade förbi i riktning mot slottet till; de gingo ej tillsammans, utan en och en och voro civilklädda. Han igenkände nagras ansigte och fann att de voro polismän som gingo upp på sin nattbevakning i slottet, säsom han hört berättas af Shad, hvilken hvarje natt följt dem i spåren. Allt mr Lydney kunde göra var att följa dem; att i skogen söka efter Wilfred Lester vid denna tid skulle vara fåfäng möda, och han