— Oh! utbrast Shad darrande af förtjusning. — Jag sade att jag skulle gifva er ett sexpencestycke om ni talade sanning röraude skrinet. äg mig uu sanningsen ligt hvad som skall komma att inträsfa i natt, och jag skall gifva er en gyllene souvereign. För denna frestelse skulle Shad ha sålt Danesheld och hvarenda en i detsamma, sig sjelf inbegripen. En souvereign, tjugo hela sbillings, syntes för gossen vara en otantlig rikedom. Ven han var nagot villrådig. Om den stora expeditionen skulle utföras denua natt och mr Lydney gick sysslolös och rökade cigarr, kunde han ej vara med i densamma och hade blifvit orättvist misstänkt, Men han tvekade, oviss om ej upptäckten skulle ådraga honom förargelde. Mr Lydney drog eld på en tändsticka, tog upp en souveretsu ur fickan och höll den i ljuset. Nu kunde ej Shad motsta längre och gaf mr Lydney del af hemligheten, oller så mycket deraf som han visste sjelf. Det skulle ske inbrott i slottet denna natt, bordsilfret bortstjälas och mylord mördas. Det är ej underligt att mr Lydney hade svårt att tro på denna underrättelse — Jag såg dem; de bundo svart flor för sina ansigten då, fortfor Shad. De vore Drake, Nicholson och Ben Beecher; Wilfred Lester satt der äfven. Mylord blef ond pu mig för att jag sade det och påstod att det ej var Lester utan ni. — Sade lord Dane att det var jag? frågade mr Lydney. — Atminstone lät det på honom som om han ansåg