Göteborgsposten – 2 mars 1867, sida 2

Fran Utlandet. Det börjar återigen se brokigt ut i Europa. I Orienten draga allt mörkare ovädersmoln tillsammans. Kriget har åter utbrutit på Kreta; de upproriska hafva åter i tvenne träflningar slagits med turkarne, och dessa skola änyo ha gjort sig skyldiga till grym nedsabling af kristna innevånare. Dessa sammandrabbningar egde å vestra delen af ön rum d. 13:de och 14:de Febr., då 8,000 man turkar, som utryckt ur Heraklion, blefvo, enl. hvad det uppgifves, slagna vid Gerakari med en -förlust af 2 kanoner och 5 fanor. Från Kanea efterskickade förstärkningar voro ej i stånd att återtaga provinsen Selino. På en annan del af ön sammandrabbade turkar och upproriska d. 11:te och 12:te Febr. De stridande innehafva sedan dess å båda sidor sina ställningar. Nationalförsamlingen på Kreta tasthåller vid sin fordran, att ön må införlifvas med konungariket Grekland. Samtidigt med dessa underrättelser, hvilka, huru öfverdritna de än kunna vara, dock vittna att upproret ingalunda är utsläckt, erfar man, att turkiska regeringen i en ny cirkulärnote till de europeiska hofven förklarar, att dess tålamod och eftergifvenhet mot de ständiga upproren omsider äro uttömda, och att hon vill uppbjuda hela sin makt, för att med kraft dämpa upproret. Derjemte beklagar Porten sig bittert öfver Rysslands politik, hvilken under vänskapens mask fullföljer egennyttiga afsigter. Ett bevis på att Porten i denna mening har rätt lemnar en uppsats i den officiösa ryska tidningen Invaliden, hvilken påstår, att det för turkiska regeringen är omöjligt, såtramt hon vill förblitva dei Koran nedlagda grundsatser trogen, att genomföra drägliga reformer till underlättande af hennes kristna undersåters öde; det enda utförbara medlet i detta hänseende är, menar detryska bladet, att Porten så tort som möjligt skilja mohamedaner och kristna åt samt lemnar de senare samtidigt full politisk sjelfständighet.