Article Image
håhgånde d0d I ell trad unarhneten at sin bostad Från Utlandet. Kammen sväller på Preussen och nord tyskarne. De gå i ett rus, som man väl ka förlåta dem; men de ljuga, och det är värre Åtminstone ha vi svenskar oss icke bekant att preussarne någonsin besegrat oss, fastär vi väl kuuna med stolthet visa på blad i hi storien, som säger, att Sverige räddat Tysk land och den protestantiska trosfriheten. Det äl ej angenämt att påminna derom, men det lisa! ibland att få gitva öfvermodet en sådan till. rättavisning. En af det lberalaPreussens organer, National Zeitung:, innehöll härom. dagen en uppsats, ur hvilken i detta afseende må anföras följande: Det nya nordtyska för. bundet har särskilt det företräde, att det bebos af ett tolk, hvilket ej mindre knytes till. sammans genom en gemensam nationalitet, än genom gemensam bildning och historia. Det skadar ej, att i gränsdistrikterna ljuda trämmande tungomål, der danska, här polska; detta är egendomligt 101 alla stora stater, ofta tillochmed för de små, och man har häri ett synligt bevis på, huru de i forntiden ha uppstätt. De delar, som nu tillhora denna maktiga solkkropp, förde en gång ett sjeltständigt lif såsom mer eller mindre fria organismer ... Men i det de törhindrades trän att ansluta sig till en uppblomstrande stat kom historiens puls att stanna på dem, och först nu skall den åter slå hos dem... Det ställe hvarest pulsen redan länge slagit utan afvrott, är detta, der den preussiska staten blef skapad... Preussen bar öfvervunnit och ärtt alla de trämlingars, som icke skulle ha ullegnat denna mark, utan att djupt nedtrycka vår nations rang i Europa; Preussen har besegrat polackarne och svenskarne, till hvilka törst på sista tiden ätven danskarne kommit. Nu, etter befrielsen af de strömmar, som tör tvåhundrade år sedan höllos i främmande nationers bojor, har det blifvit möjligt att grundlägga en tysk stat vid Nordoch Ostersjön, och hvad skulle vårt land och vårt tolk vara utan herraväldet öfver dessa kuster? För ej länge sedan drömde skandinaverna om en union mellan dessa tre konungariken, till hvilken de ville lägga det slesvigska landet som morgongåfva; men det är Preussen, som nu bringar just detta land som morgongåtva till nordtyska förbundet. Det är naturligt: historiens puls har stannat hos Skandinavien, detta är blott ett galvaniseradt lik och Preussen står färdigt att laga arf efter oss. Hvem skulle hindra det? Preussen är — eller inbillar sig vara — allsnäktigt; det är Preussen allena som nu råler i Europa. En af de mest ansedda nordyska bladen, Weser Z2eitung, visar detta, senom att kasta en stolt blick omkring sig, ägande: Det nordtyska parlamentet sammanräder under de gynnsammaste yttro omstänligheter. Om den preussiska regeringen hade, anledning af dess öppnande, utarbetat blå ;ch gula böcker efter franskt mönster, hvilaas innonåll dock är af högst tvifvelaktig etydelse, skulle den nu kunna blåsa upp sig lermed. Dess ötversigt at den yttre ställninsen skulle förhålla sig till den transka som lag till änatt, som ett fullbordadt faktum till örolyckade anlopp. Det finnes ej något skäl tt srukta, det denna ställning hastigt skall) örändras. Frankrike är s. n. ännu icke tilläckligt rustadt att kunna se i ögonen faran t att ha hela det förenade Tyskland emot ig; dertill kommer, att det i sina inre förhålanden lider af de största svårigheter. Österika har just nyss gjort det aldra första föröket att resa sig upp på benen igen med tilljelp af den ungerska kryckan. I Italien skola varken en upplyst minister eller nationalänslan, som i Nordtysklands fiender ser sina gna fiender, samtycka till att det vänskapga förhållandet till Preussen uppgiives för en himerisk österrikisk-fransk allians. Ryssland ;åste utveckla sina reformer och kommuniationsmedel samt vidtaga förberedelser till ti kunna förmå lösa den orientaliska fråan, som samtidigt skall lägga beslag på dess rafter både i det vestligaste Europa och i stern. England slutligen kan, om icke alleles oväntade vändningar inträda, redan nu lika med den nordamerikanska Unionen anos för tyskarnes ärligaste och pålitligaste vänt

1 mars 1867, sida 3

Thumbnail