Ivarjehanda. Dyra kläder. Kladespersedlar äro nu ännu mera än förr, ullfölje sf den utomordentligt höga kyddstullen, mycket dyra i Nordamerika, hvilket lör bsrigt beror på den höca arbetslönen. I afseende härpå upplyser en insändaro i ett i Louisville utkowmånde blad att följande till en gentlemans okiperiag nödvändiga effekter, nemligen en omgång hvardagskläder, en fin svart hatt, 12 par handskar och 12 var strumpor, icko der på stället kunna anskaffas billigare än till 324 dollars. Men för denna summa beräknar insändaren att ban kan göra en tur öfver Newyork till Liverpool — med andra plats på ängbåten — och tillbaka till Louisville, köpa sina klader i Liverpool lika goda derstädes sow i Amerika och ändå he 80 dollars öfver för att betäcka utgifterna i denna stad. Som ett kuriosum, hvilken yterligare belyser den herrskande protektionistiska riktningen inom Amerika, kan för öfrigt anlöras att nyligen från en del konstnärer ingjisvits ansökan om att hvarje målving eller bildhuggeriarbete som införes skall alldeles utan afseende på värdet beläggas mad 100 dollars tull, förutom en tilläggsafgift, som loreslas till 10 proc. af värdet, allt till bästa för den inbemska konsten. Då emellertid konstnärerna i Amerika utgöra en försvinnande del af folket inom Förenta Staterna och det är blott de stora korporationernas egennytta som dikterar lagstiftningen, så blir det troligen icke så lätt för artisterna: att åstadkomma någon skyddstull för sina alster, som det vafrit för sabrikanterna hvad deras produkter beträffar. Man eller qvinna! Ingen af våra läsaro känneväl till en miss Mary Walker, anställd på värdshuset Royal Mortar i London? Nej, och deruti ligger alldeles iugenting underligt. Men hvad som låter unr derligt är att icke heller värden, värdinnan och gästerna på besagala försriskningsställe kände henne, ehuru hon hade varit der i tre månader. Hon uppträdde nemligen der som — öfverkypare. Ingen misstänkie benne för att vara annat än hvad hon såg ut, en prydlig gergon, förrän hon företog sig det orådet att stjäla från sin husbonde. Hon sattes i sangelee, och i detta gjordes den npptäckten att den af hela husets qvinliga personal beundrade kyparen tillhörde deras eget täcka kön. Tillfölje af den beskrifning, som lemnades om henne i tidn ngarne, flek man reda på att hon förut haft plats hos en handlande, hvarest hon sor t blef antagen som springgosse och sedan tillfölje af sitt goda uppförande upphöjdes till rang heder och värdighet af bodbetjent. I denna anställning var hon i venne år, men försvann plötsligt sedan hon uppburit lihyid för räkningar till ett belopp af 30 pund sterl. Hon lyckades att, klädd som qvinna, erhålla plats som uppasserska på ctt värdshus, men blef derifiån afskelad, emedan hon misstänktes för att vara — en karl! Nu uppträdde ho , för att undgå dylika misstankar, ter i karlkläder och fick tjenst på ofvannämnda värdsus Royal Mortar. Huru fullkomlighet hon liknade in karl kan man döma deraf, att hon vid häktandet nnehade en mängd bref, skrifna i de ömmaste ordalag if förälskade qvinnor. En af dem som hon lofvat äktenkap, besökte henne i fängelset och kunde blott geom de tydligaste facta öfvertygas om att hon blifrit totalt bedragen på sina förhoppningar att få vanIra geum lifvet via den förföriske kyparens sida. Det elektriska ljuset. I Paris har nyligen unler ledning af Victor Serrin försök på nytt anställts ned belysning genom elektriskt ljus. I bådaändarne af Place de Caroussel voro uppställda regulatorer