ten, ty för det första rättfärdiga omständigheterna det e och för det andra skulle jag afbryta mina förbindelser med Danesheld Hall, med Lesters. — Ah! svarade han betydelsefullt. Jag är anklagad bör jag, bland andra afskyvärda synder för att hysa vissa planer på miss Lesters förmögenhet. — Hvar har ni hört detta? utropade hon öfverraskad. — Man förmodar att jag arbetar af all makt på att förleda miss Lester till att låta enlevera sig och ingå giftermäl med mig för att jag skall komma åt hennes fjortontusen pund, fortfor han utan att besvara frågan. Tillåt mig försäkra er, miss Bordillion, och jag gör det på min heder, att när helst jag gifter mig, skall det ej vara af ringaste vigt för mig om min hustru eger fjortontusen pund eller ej så många pence. — Jag önskar att ni ej ville omnämna dessa saker, sade hon; det endast plågar mig att höra dem. För min egen del hyser jag förtroende till er; det är någonting i er personlighet som gör att jag litat på er från första ögonblicket jag träfkade tillsammans med er och litar på er ännu. Men om ni tänker efter ett ögonblick, skall ni finna huru omöjligt dot är för mig att sträfva emot den allmänna opinionens ström genom att fortfarande mottaga er här. Om ni vore mera öppen rörande er sjelf blefve det en annan sak. Vore jag i ert ställe, mr Lydney, sade hon plötsligt i det hon räckte fram sin band till tecken att han borde aflägsna sig, skalle jag ej längre qvarblifva i Danesheld. — Detta bevisar har mycket ni delar den allmänna