fördomen, svarade han i det han hjertligt skakade hennes hand. Jag tadlar er ej, miss Bordillion, och naturligtvis kan jag ej besöka er vidare, men ni måste tillåta mig hoppas att den tid skall komma, då ni åter önskar mig välkommen. Miss Bordillion kände en betydlig lättnad, då han gått. I sin förvirring riglade hon dörren till rummet och ställde sig med ryggen mot densamma. En tanke var förherrekande hos henne — att han ej sagt ett enda ord, som spred ljus i saken. Han hade ej visat sig det ringaste förlägen, tvärtom, hans utseende var stoltare och mera sjelfstindigt än någonsin. Då har kommit ut, fann han miss Lester samtalande med tjenstflickan. Han närmade sig den unga ladyn, bad om några ögonblicks samtal och utan att vänta på ja eller nej nästan drog han henne med sig in i ett litet rum, der hon och Edith i fordna dagar brukade hafva sina lektiomer. — Maria, började han, i det han kallade henne, som han sällan förut gjort, vid hennes förnamn, jag ämnar sätta er vänskap, ert förtroende till mig på prof. (Forts.) Plockgods. Den bästa symaskinen. En ung man från Vestern, skrifver en amerikansk tidning, utrustades af sin far med penningar för att skaffa hem en god samilj-symaskin. Han for till Chicago, sökte upp en flicka som han kände, gifte sig med henne, förde henne hem och förklarade att det var den bästa samilj-symaskin som han kunde skaffa.