— Vet lord Dane om detta? — Ingen vet om det, sir, utom jag sjelf; den unge mannen affordrade mig ett löfte om absolut tystlåtenhet. Lord Danes åsigt är att Lydney sjelf innehar skrinet; men — — Nej, det är ej hans åsigt, afbröt mr Blair. — Jag kan försäkra er att det så är, sade polisinspektorn. — Jag kan försäkra er att det icke så är, sade mr Blair myndigt. Om mylord sagt er det, måste han ha haft sina egna skäl dertill. Polisinspektorn ville ej ånyo motsäga honom. Han såg på sin förman och väntade. Den senare sänkte sin röst. I — Har ni hört att det är en komplott å banc att göra inbrott i Dane Castle? — Nej! utropade mr Bent förvånad. Hvem har gjort upp den? Mr Blair sade honom så mycket han fann nödvändigt för sina egna planer att säga. Han sade att Lydneys burvudändamål tycktes vare att söka efter skrinet, att komma åt bordsilfret det andra. Det är just i och för denna sak jag blifvit hitkallad, slutade han. — Jag har aldrig i mitt lif hört någonting som så förvånat mig, utbrast Bent då han hunnit samla sina tankar. Lydney göra inbrott i slottet för att komma åt bordsilfret! Det förefaller omöjligt. Jag kan oj alls förstå det, sir.