Det finns i Rom tvenne partier, jag var nära att säga, två armåläger: det påfliga partiet, det klerikala och de svartas parti, och det nationala eller de hvitas parti. Det förra utgöres på långt när icke at alla dem, som egentligen borde höra dit. Det omfattar i sjelfva verket endast påfven, de flesta kardinalerna och romerska prelaterna, jesuiterna, hälften af romerska adeln, några neapolitanska och fran ska legitimister, klostrens befolkning och en del af kasernernas innevånare; jag säger en del at de se senare, ty om den påfliga regeringen kan räkna på de påfliga zouaverna och i viss mån på Autibes-legionen, är det deremot säkert, att de påfliga trupper, som äro at italiensk härkomst, nästan alla vunnits för nationalpartiet. Pius IX tyckes sjelf vara derom