D.FSb 1I1 1 8 77 10 MN Auräga 818 gamla straffeomar. Nationalkomiten i Rom. I en utländsk tidning läsa vi följande skrifvelse, hvilken helt säkert torde intressera en hvar af våra läsare: Eftersom jag nu är i Rom — skrifver korrespondenten — så tillåt mig lemna en skizz af romarena och deras tvenne regeringar, ty de hafva två sådana, den som himlen gitvit dem och den som de gifvit sig sjelfva. Man har ofta bestridt nationalregeringens tillvaro eller åtminstone påstått, att tiomannakomitn icke skulle vara sammansatt af romerska borare, och att den ej har sitt säte i Rom, utan i Florens, Härom kan jag lemna någon upplysning. Den hemliga regering, som konstituerat Big sjelf, men med tolkets stillatigande bifall utför det åliggande, hon gitvit sig sjelf, har, jag kan försäkra det, upprättats i den eviga staden och består uteslutande af romerska borgare. Jag känner personligeh två af dess medlemmar, båda män med stor politisk takt. Italienarne känna i allmänhet i hög grad, hvad man skulle kunna kalla sammansvärjning skonsten. Eftersom de sedan romerska kejeardömet aldrig varit en enda nation och aldrig genom stora folkmassor verkat i revolutionens klara solsken, utan hela medeltiden igenom varit förtryckta under oräkneliga lokaltyrannier och nästan-alltid förslafvade under trämmande herravälde, har förställningen hos dem blifvit till instinkt och sammansvärjningen en familjtradition. De bemliga sällokaperna äro för dem ett slage nationalbehof. Historien om deras forntid visar aldrig ett helt folk, som helt och hållet ryckes med af en gemen sam ide, det är alltid små grupper, som förena sig i skuggan och slipa sina vapen i nattens tystnad. Hvar och en skulle kunna bryta ein kedja, men de oändligt delade partierna och alla de splittrade krafterna, utan något samband sinsemellan, verka endast maktlöshet. Om Rom vore ett stort rike, skulle tiomanna-komitn kanske vara mindre farlig för den verldsliga makten, än hvad den nu är, men på detta trånga område, som konventsonen af d. 15 Sept. lemnat påfvedömet, ar denna komitös verksamhet nästan allsmäktig, emedan här den enighet och enhet be stå, som de italienska sammansvärjningarne alltid saknat.