Göteborgsposten – 28 februari 1867, sida 1

Blair. Ni tror att Lydneys ändamål med inbrottet i slottet ej är att plundra? — Ej hans hufvudändamål. Han skall utan tvifvel deltaga i plundringen; men hans hufvudändamal är, som jag tror att söka efter skrinet. — Den der gossen ni nämnde, Shal, antydde ju att afsigten var ett anfall mot er egen person? — Han hade uppfattat detta oriktigt, var lord Danes förtroliga svar. Lita på att de skulle vara glada om jag lage i ostörd ro och först vaknade när både de och bordsilfret voro försvunna. — Dender Lydney så godt som anklagade er för att ha gömt undan hans skrin? — Ja först anklagade han mig helt oförskämdt derbåde så att jag hörde det och inför andra. Min öfvertygelse är att skrinet aldrig tillhört honom, aldrig varit honom anförtrodt; att han gjorde anspråk derpå då det låg på hasstranden i tanka att han skulle kunna göra detta ostraffadt. — Han har erbjudit tusen punds belöning för dess återlemnande, anmärkte mr Blair lugnt. Lord Dane krökte föraktfullt läppen. — Ja, och förmått sin godtrogne värd att ansvara för penningarne. Då jag sista gången var hos Bent, sade han mig midt upp i ansigtet att han var tillfred ställ i. — Förstod jag mylord rätt, att Beat sjelf anställde en visitation i slottet efter skrinet? — Ja. Jag tillit honom det, ty ban tycktes nästan