Göteborgsposten – 27 februari 1867, sida 1

—— derigenom att han ej yppat någonting om Lydney för mr ester. Han reste sig och gick direkte till Danesheld Hall. Mr Lester och lady Adelaide hade nyss kommit hem från Great Cross, och Maria var ensam i förmaket. Hon gick emot honom smålecude och framric kte sin hand ; han tyckte hon såg förtjusande ut i sin vackra hvita musslins: klädning och med en skär rodnad på kinderna. Lord Dane frågade efter mr Lester. i — Han kommer straxt ner, sade Maria. Hon satte sig ned. Då lord Dane betraktade hen ne kände han sig färdig att bita sig i tungan af harm mot sig sjelf för det att han iakttagit tystnad mot mr Lester och derigenom kanhända gifvit denne äfventyrare, Ly dney, slera tillfällen att sammanträfke med den älskliga, oorfarnoch i viss mån äfven värnlösa flicka, som stod framför honom. Ingen visste bättre än lord Dane huru hennes styfmor försummade henne. — Hade jag vetat att ni varit ensam hemma i dag, skulle jag ha bedt Cecilia att göra en lång visit hos er. — Jag har hela eftermiddagen varit hos miss Bordillions. Vi försökte ett nytt spel som hon fått till skänks. . — Huru många kunna deltaga deri? — Ån. jag tror huru många som helst. Vi voro fyra — — Ni sjelf och miss Bordillion och — Det behöfdes ej hans stadiga blick för att framkalla