Göteborgsposten – 26 februari 1867, sida 2

mi Eb UR ve Fran Hufvudstaden, Allm, sångföreningen firade i Lördags afton sin vinterhögtidsdag med en liflig kostymbal i Berns salong. — Om -Riddar Blåskägg yttrar Dagens Nyheter för i går: I Lördags uppfördes på Kongl. dram. teatern Oflenbachs länge väåntade operett Riddar Blaskägg, som under en lekande, för Offenbach egendomlig, musik tramställer en mängd befängda och tokroliga scener och ideer. Vi vilja hålla samtliga de upptradande artisterna räkning för den måtta, hvarmed de visste att framsäga och utföra de mången gång slippriga anspelningarne, hvilka eljest lätt hade kunnat blifva osmakliga. Det till i förgår annonserade förnyade upplorandet al stycket måste inställas, emedan Riddar Blåskagg (hr Olsson) hade blifvit hes. — Ångslupsfarten skulle såsom i dag börja mellan Stockholm, Tegelviken och Dockan. — I Stockholm har man på senare dagarne åter fått en respektabel vinter. I Söndugs på morgonen visade termometern 16 grader kallt. — Om upplörandet af Giboyers son på Kongl. dram. teatern yttrar Posttidningen för 1 Lördags: tGiboyers son? af Emile Augior gafs för första gången å Mindre teatern 1863 och upplefde då 10 representationer. Vi undra icke på, att k. teaterdirektionen, som dispoucrar öfver flera dramatiska talanger, fullkomligt på sin plats såsom hufvudpersoner i detta stycke, funnit lämpligt att återupptaga detsamma, då det, ehuru till grundtanken en salir öfver fransyska politiska partier, har mycket af allmängiltig art, tillämpligt äfven utom Frankrike Det visade sig också i går afton å dram. teatern, att publiken med nöje återsåg Giboyere eon, der arr Stjernström, som markis dAuberive, och Lagerqvist, som Giboyer, fortsätta sina roller irån Moderna Vinglare. Vid utvecklingen af dessa båda karakterer sjunker markisen me a ned till en politisk intrigor, under det den sistnamude höjer sig i moraliskt hänseende eller ätminstone tillvinner sig större sympati. Författaren, hvars skickliga penna i ÅGiboyers son och i Moderna Vinglare lemnat två goda dramatiska arbeten, försöker sig uti Giboyers son ej utan framgång i Sceribesestil. ehuru intrigens trådar ibland blifva väl synliga och några scener temligen matta. Hr Stjernström träffar i sitt spel ganska lyckligt karakteren; konstpanuser användas dock nog ofta. Hr Lagerqvist framställer Giboyer riktigt tecknad; vid hans längre raisonnementer faller det sig svårare för honom att astadkomma illusion. Hr K. Almlöf är en typ, om ock med litet öfverdrift, af en dum och rik parlamentstalare, af stor komisk effekt. Fru Hedin ypperlig i sin egenskap af den intriganta baronessan Pieffers, inlägger i sina repliker en uttrycksfullhet och en finess, som helt osökt ge orden sin rätta mening. Hr Fredrikson, Giboyers son, utför af sin roll det mera pikanta, om vi få benämna det så, som en utmärkt skådespelare; till jeune premier passar han likväl icke i alla afseenden. Hr Hartman ådagalägger som grefve dOutreville fortfarande goda framsteg i karaktersroller med någon dragning åt det komiska. Fru Almlöf liksom öfriga medspelande bidraga till att stycket går utmärkt väl, hvilket äfven i går afton erkändes af publiken, som inropade alla de spelande efter spektaklets slut; under gången af stycket inropades hrr Lagerqvist och Fredrikson. — Vid Musik. akademiens sammankomst i Fredags anmäldes, att hr H. Berens afsagt sig förtroendet att vara t. s. lärare i komposition uti konservatoriets 2:dra afdelning; och blef derefter hr Fr. Berwald genom enhälligt val utsedd att vara lärare i detta ämne. Äfvenledes anmäldes, att de af framl. orgelnisten Berg till stipendiifoaden donerade 1,500 rdr jemte ränta 100 rdr kommit akademien tillhanda. Ettier afgörandet at åtskilliga ekonomiska frågor tillkännagafs, att akademiens ledamot, musikhandl. Lundqvist, förärat akademien ett exemplar af prof. Cronhamns nyligen från trycket utkomna Musica Sacra2:a delen, samt att akademiens associe, pastor C. Strömbäck, skänkt akademien d:r G. Schillings Das Musikalische Europa, utgörande ett sammandrag af Schillings stora musikaliska lexikon, som af gifvaren blifvit inberfolieradt och försedt med flera upplysande anteckningar. — Sedan byggmästaren H. Lindahl och med. d:r CO. Curman sökt tillstånd att uti den af frih. A. Adelsvard innehafvande egendomen n:r 3 vid Drottninggatan få, i enlighet med företedd ritning och af frih. Adelsvärd skriftligen lemnadt meugifvande, verkställa förändringar i och för egendomens apterande till en allmän badinrättning för alla slags bad, har K. M:t d. 1 d:s dels fastställt den insända byggnadsordningen, dels ock medgifvit det undantag från 22 I dan för Stankhahms etad