Göteborgsposten – 26 februari 1867, sida 1

det papper Shad räckt henne. IIon lider förfärligt deraf i atton, säger han. Har ni fört med cr någon flaska, Shad ? — åck, mrs, jag hade gråtit så mycket för min stackars mormor att jag ej kunde se framför mig, och så föll jag omkull när jag gått ett stycke och flaskan gick sönder. — Hvilken värdslös gosse ni måtte vara! yttrade Tiffle i förebråcude ton. Jag tror jag kan finna en annan. Vänta här. Tiftle skickade ut dropparne eller hvad det kunde vara och återtog derefter sina hushållsbestyr. Om en stund nämnde hon liksom i förbigående att hon hade ett ärende att uträtta för sin lady i Danesheld. Det var likväl ej till Danesheld hon styrde sina steg, utan till Dane Castle. Här torde vara på sitt ställe att nämna det mrs Eliza Tiffe hyste vissa äregiriga planer. Att bli hushållerska i ett stättigt slott, likt Dane Castle, med en husbonde, hvilken, såsom varande ungkarl, ej kunde väntas skola hålla en alltför noggrann uppsigt öfver saker och ting, hade på senare tiden smekt hennes inbillning. Hushållerskan på Dane Castle var gammal, nästan oduglig, och Tiffle hoppades bli utsedd till hennes efterträderska. Naturligtvis skulle hennes planer bli omintetgjorda, ifall lord Danes liistråd på ett eller annat sätt blefvo afskuren. Hon gick till slottet och sände Bruff in att anmäla sin ankomst. Lord Dane satt allena i siu matsal: det stora vackra rum till hvilket man kom in direkte från stora förstaga n.