Från Manchester skritver Red:s korrespondent d. 19 dennes: Alltsedan parlamentets öppnande har reformträgan nästan uteslutande tyllt tidningarnes spalter och utgjort samtalsämnat man och man emellan; men intresset börjar nu minskas(:) och trågans definitiva asfgörande öfverlemnas till underhusets ledare, de der änyo hafva en strid att utkämpa, hvilken ätminstone för närvarande torde blifva oafgjord. Det tros temligen allmänt att den nuvarande konservativa ministeren måste afgå, då dess resolutioner i reformfrägan t. o. m. af dess egna anhängare ej anses kunna genomföras; men Gladstone och hans forna kolleger lära ej vara angelägna om att påskynda denna förr eller senare oundvikliga reträtt, troligen emedan de sjelfva ej äro tillräckligt förberedda på att framlägga ett mot förslag, som, på samma gång det antages al Bright och det radikala partiet, ej finner motstånd hos de liberalt-konservativa, hvilka utgöras af de s. k. independent members, eller just de, hvilka för ett