Göteborgsposten – 23 februari 1867, sida 3

ilvarjehanda. En tul Kyrkobesbkare. En skånsk tidningsa de a meuobelar följande berättelse om etta u skausk kyrka begauget edsorebrott: At rätvur och ulfvar samt andra skadedjur stundom infinna sig till Gudstjensten, är ej så ehlsynt. men att ugglor söra de: torde vara mera ovanligt. Dock intrattade det fö Svoudag 1 F. kyrka, ott Just svm presten höll på aut förklara satsen: hvem som vandrar i mörkret, han vet icke hvart han gar-, kom eu uggla inflaxande i kyrkan. Seuan hon törst, ehuru torgälves, törsökt sa fotläsie på sjeliva altartaflanu, dock med den pålöljd, art tit. Beelzebub, som sitter der afslutande någon uffsr med vår gamla moder Eva, miste sitt ena öga, slog hon sig ned på sjeliva dopfunten, till stor förskräckelse för. prestons gamla hushållerska, sow hade siu piats i stolen nast intill. Sedan kyrketöten, med bit:äde af soekenskoMmakaren, jagat olyckssägeln iu i sakristian, der den! efter ett längre såktande öfvermannades, fortsattes! Gudstjensten, som i följd af uen oväntade visiten omsvit afbruten. Gamia gummor vilja m denna ovanliga händelse se ett tecken till att verlden icke står sänge. Skämt eller allvar? I danska Dagblanet Hanes under rubriken Melankoli! införd följande tilikännagifvande: En ung student, för hvilken verlden cke mera eger någou retelse, ouskar att till lindring för sin sjuka själ mot en ringa afgift få inviga nagra anga damer i verldshistoriens upphöjda sanningar. Svar i biljett till Werther N:o 5624 torde så fort som möjlig: inlemnas på Dagbladets kontor.——ÅL