Göteborgsposten – 22 februari 1867, sida 2

finnes på ögat en blind fläck, derföre att nerverna der ej alficieras af ljuset. Häller man varmt vatten i en skadad tand, erfar man ingen värme, blott smärta: det är dertöre att nerverna i tanden ej äro afsedda att uppfatta känslan at värme specifikt såsom sådan. Det har visats, att om man till en. nervtråd, som nyss blifvit skild från organismen, applicerar varmt vatten, så framkallas derigenom i tråden en elektrisk ström, hvilken gör sig synbar i en galvanometer förenad med tråden liksom galvanometern på en telegrafstation med linietråden. Således är icke ens denna flyktiga kraft, som kallas känsel, anuat än vanig elektricitet, och nerverna blott simpla telegraltuädar. Snart kanhända inwväda vi 1 sjeltva den hemlighetsfulla telegrafstationen, i hjernan, upprulla den mystiska pappersremsan och läsa dess hittills förborgade hemligheter. Man har sagt att fyswlvgien Bauile leda till n aterialism, men är det ej hvarje vetenskaps uppgiit att skåda naturen sådan den är, dess rena och otöränderlisa drag. Det är ge nom vetenskapen vi vunnit makt att leda naturen. Har ej Franklin vridiv åskviggen ur den vrodgade äskgudens hand. har ej ångkrafton till det otroliga förkortat alståmden, har ej elektriciteten lemmnat oss ett språkrör, hvarigenom vi kunna samtala med våra antipoderDe närmaste praktiska resulvaterna i tysiologien visa sig i den allmänna helsovården och medicinen. I samma mån som fysiologien vinner i klarhet skall medicinen göra det. Dock gynnar ej fysiologien de gamles drömmar om de vises sten och om ett oändligt förlängande af det jordiska lifvet. Tvärtom är förgängelsens lag en af tysiologiens grundpelare och ingen vetenskap talar mera tydligt till menniskan: Af jord är du kommen, och jord skall du åter varda. Huru orättvist är det ej att kalla fysiologien en materialismens vetenskap. All vetenskap rörer sig inom materien, och tysiologien inser, att då den sagt sitt sista ord, är icke skapelsens hemlighet dermed löst. Då den hunnit till sin yttersta gräns, har den ej, det vet den väl, hunnit mera än till det första trappsteget till den Eviges tron. Bör ej denna vetenskap ingå i den allmänna bildningen och eger hon ej makt att verka till menniskoandens lyftning? Skall hon ej inom detta samhälle tå wllfälle att jemte sina öfriga syskon arbeta för det gemensamma målet?