Göteborgsposten – 22 februari 1867, sida 2

en af de stackars skogvaktarne blifvit till hälften ihjelskuren. s — Ej alldeles, svarade lord Dane leende. Han har fått en temligen svårt sår i hufvudet. Jag önskar att jag kunde komm a åt den som gjorde det. — Mylord, sade Tiffle i låg ton, under det hon såg sig omkrrinz för att försäkra sig om att ej någon dagdrifvare för tillfället passerade förbi, någon som jag ej vill nämna såg honom klockan ett på morgonen vid Wilfred Lesters dörr. Det troliga är, fortfor Tiffle, i det hon såg på honom med sina sluga ögon, att mr Wilfred äfven var ute och bler sårad, och att den der andre hade tagit hem honom. Om mylord kunde få den der Lydney transporterad, skulle det vara en god tjenst för några i Danesheld som intressera sig för miss Lester. , — Uvarfore blandar ni miss Lesters namn in i detta ? frågade lord Dane något högdraget. — Emedan det är orsak dertill, svarade Tiffle. Hon har blifvit bedärad af honom; det har hon, mylord. Jag såg dem träffas helt nyss i skogen. Miss Lester råkade gå på kort afstånd framför mig och jag följde vördnadsfullt efter, utan att tänka på någonting, då han kom emot henne. Han tryckte båda hennes händer som om han varit hennes älskare. I (Karta Y