Daneeska gesten och krökte föraktligt sina läppar; detta i förening med lord Danes tydliga undvikande af mr Lydney var nog för att skada denne. Lydney visste om det tvifvel man hyste beträffande hans person och drog sig så småningom tillbaka från de hus der han blifvit mottagen; han helsade fortfarande på familjerna när de möttes ute, men detta var alltsammans. Det enda hus som han ännu träget besökte var miss Bordillions, och han hade nu äfven börjat att emellanåt gå till Wilfred Lesters; han besökte äfven Dancsheld Hall, men högst sällan. Lord Dane sade öppet ej mycket emot honom: han väntade på något mera bestämdt att stödja sina anklagelser på. Om några veckor derefter rådde det en vacker morgon en allmän uppståndelse i Danesheld. Under natten hade smygskyttar och skogvaktare sammandrabbat och lord Danc var ursinnig. De stackars skogvaktarne hade blifvit besegrade, en af dem temligen allvarsamt tilltygad, och smygskyttarne hade tägat bort i triumf, skottfria. Lord Dane lofvade sig sjelf att hämnas, och det troddes att karlarne skulle bli arresterade före natten. Stackars Maria Lester! Elaka ryktan, utgångna från Tiffle, nådde hennes öron och en ryslig farhåga uppväcktes hos henne för Wilfred. Svag och darrande satt hon tills det blef outhärdligt att sitta och fann derefter en föreinning för att gå till Danesheld, troende att hon der skulle få antingen wotsägelse eller bekräftelse på sina farhågor Hon valde gångstigen genom skogen; en trång allmän stig som denna dag var mycket freqventerad. Hon gick framåt omedveten om att en person följde efter henne. Tiffle