Squire Lester hade genast svarat på mr Apperlys bref och vägrat tillåta honom att läsa gåfvobrefvet; penningarne hade blifvit utbetalta till hans son, skref han, och derföre vore det onödigt att han finge läsa gåfvobrefvet. Kort efter det han mottagit detta svar, reste mr Apperly till Frankrike för en klients räkning. Hans bortovaro var bestämd att blifva långvarig, och Wilfred Lester var ej den ende af hans klienter som hade olägenhet deraf. Mr Lydney, hvilken omsider beslutat sig för att rådfråga lagkarlon rörande de vidare mått och steg som borde vidtagas för att återfinna det förlorade skrinet, gjorde för detta ändamål ett besök på mr Apperlys kontor dagen efter dennes afresa, men fann med förargelse att han kommit för sent. Han väntade nu med största otålighet på lagkarlens återkomst. Emellertid tycktes förhållandena inomhus ha blifvit bättre för Wilfred Lester. Sally hade vändt sig till någon slägting på långt håll, som hon kallade onkel, och derigenom skaffat litet kontanta penningar; hon hade äfven